Postpartumsamtal som intervention efter förlossning - en litteraturstudie

Abstract

Bakgrund: Postpartumsamtal har minskat avsevärt visar studier genomförda i Sverige, trots att majoriteten av kvinnor önskar att samtala med den barnmorska som varit närvarande vid förlossningen. Ett viktigt mål för förlossningsvården är en positiv förlossningsupplevelse. Definition av begreppet samtal efter förlossning har ett flertal benämningar och tydliga riktlinjer saknas gällande syfte, struktur, innehåll, målgrupp, samt när i tid och vem skall hålla i samtalet. Syfte: Var att göra en sammanställning över publicerade studier där samtal om förlossningen förts med kvinnor som fött barn. Metod: En litteraturstudie baserad på 14 vetenskapliga artiklar som identifierats efter sökning, huvudsakligen i databaserna PubMed och Cinahl. Olika sökordskombinationer har använts då det inte finns något enhetligt begrepp för samtal efter förlossning. Resultat: I studierna om postpartumsamtal har ett flertal benämningar använts avseende såväl syftet med samtalsinterventionen, samtalets struktur, innehåll, målgrupp, när i tid samtalet skedde, utvärderingsmetod samt hur samtalets effekter studerats. I sju studier redovisas ingen effekt av postpartumsamtal för att reducera psykisk ohälsa, ångest, depression eller rädsla för framtida förlossning. Kvinnorna värderade ändå att få samtala om sin förlossning positivt och därigenom få information, fylla i minnesluckor, tilltro till framtida graviditet, reducera skuldbeläggning och minska mardrömmar. Konklusion: Att få samtala om sin förlossning är en intervention som utifrån Antonovskys salutogena teori kan integrera förlossningsupplevelsen och främja hälsa. Befintliga interventioner med postpartumsamtal har olika design och är därför svåra att dra generella slutsatser av. Det finns behov att utveckla en strategi för att postpartumsamtal får ta plats samt att det möter både kvinnors och vårdorganisationens behov i framtiden.