””Normal”, vad är det?” En kvalitativ studie om hur personer med Aspergers syndrom konstruerar ”normalitet”.

Abstract

Syftet med denna studie är att undersöka hur personer med AS- diagnos konstruerar ”normalitet” samt vilka faktorer som har påverkan och betydelse i konstruktionen av ”normalitet”. Frågeställningarna i studien var: ”Hur ser de boende på begreppet ”normalitet” samt vilka faktorer påverkar konstruktionen av begreppet?” och ”I vilken utsträckning kan de boende leva ett ”normalt” liv utifrån sina egna förutsättningar?” Metoden jag använde mig av var kvalitativa intervjuer. Fem intervjuer genomfördes med personer som är diagnostiserade med AS och samtliga bor i samma serviceboende. Analysen genomfördes med hjälp av teoretiska begrepp och teorier. Dessa begrepp är självbild, stämpling, stigmatisering, social konstruktion samt normaliseringsprincipen. Social konstruktion visade sig vara den mest användbara teorin, då syftet är att utröna hur intervjupersonerna konstruerar ”normalitet”. Resultatet kom att bekräfta vad tidigare forskning har visat (Szönyi, 2004). De personer som talar i vi- och de termer har inget behov av förändring, medan de personer som talar om ”normal” kontra ”avvikare” anser att de behöver förändras för att uppnå det ”normala”. Samtliga intervjupersoner ansåg sig ha möjlighet att leva ett självständigt liv på boendet och de uppfattade lägenheterna i servicehuset som vilka andra lägenheter som helst. Detta är något som har förändrats om vi ser till tidigare forskning (Jacobson, 1985). Ledorden för det ”normala” är självständighet och frihet. Det som har bidragit till uppfattningen av ”normalitetsbegreppet” är först och främst intervjupersonernas familjer. Bidragande faktorer är även miljön, omgivningen och relationer utanför familjen. Studien visar att det ”normala” är en föränderlig process, som skiftar mellan tid och rum.