Syskon till barn med cancerdiagnos - Upplevelser, hanterbarhet och hur sjuksköterskan kan stödja dem.

Abstract

När ett barn drabbas av cancer påverkas hela familjen och det är många i omgivningen som berörs. Syskon blir en grupp som lätt kan glömmas bort och bli åsidosatta då insatserna främst riktas mot det sjuka barnet och föräldrarna. Bakgrund: Varje år insjuknar cirka 300 barn i åldrarna 0-18 år i någon onkologisk sjukdom i Sverige. När en familjemedlem drabbas av sjukdom utsätts övriga familjen för stor påfrestning där de upplever att deras egna behov får stå tillbaka. Syskonets vardag påverkas både känslomässigt och praktiskt när deras syskon insjuknar. Det sker stora förändringar i familjens liv som det friska syskonet tvingas anpassa sig och förhålla sig till. Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva hur syskon till barn med en cancerdiagnos upplever och hanterar den nya situationen och hur sjuksköterskan kan möta deras behov och stödja syskonen ur ett familjefokuserat perspektiv. Metod: Litteraturstudie. Resultat: Syskonen upplevde känslor av svartsjuka, ilska, oro och ensamhet. För att hantera situationen hade syskonen olika strategier såsom att hålla ihop familjen, prata om sin situation, tänka positivt och upprätthålla sina fritidsaktiviteter eller vända sig till någon stödgrupp. Syskonen önskade att hälso- och sjukvårdspersonal inkluderade dem mer och gav dem åldersanpassad information. Diskussion: Oavsett syskonens ålder fanns känslor av rädsla, ilska och ensamhet beskrivna, men de hade olika sätt att uttrycka dem på. Detta kan bekräftas utifrån utvecklingsteorin att barnen i olika åldrar även har olika verktyg och olika utvecklad förmåga för att uttrycka sig. Sjuksköterskans största möjlighet att nå syskonet är att arbeta genom föräldrarna.