Att hantera obotlig cancersjukdom - copingstrategier för patienter med cancer i palliativt skede.

Abstract

Bakgrund: Historiskt sett är begreppet cancer mycket laddat. Det har förknippats med mycket skuld, lidande utanförskap och död. En ökad förståelse för patienters olika strategier vid livshotande cancersjukdom kan hjälpa sjuksköterskan att stötta och styrka patienten. Sjuksköterskan kan tillsammans med övrig sjukvårdspersonal hitta åtgärder som kompletterar patientens strategier för att få styrka i sin hantering av livssituationen. Relevanta begrepp som beskrivits är palliativ vård, stress och stressorer, distress och psykologisk distress samt Coping/copingstrategier. Syfte: Det övergripande syftet har varit att skapa en sammanfattande översikt av forskningen som berör patienters copingstrategier vid cancersjukdom i palliativt skede. Metod: Vi har genomfört en litteraturöversikt baserat på vetenskapliga artiklar med fokus på tre infallsvinklar; Resultat, Teoretiska utgångspunkter och Metoder. Resultat: Artiklarnas resultatdelar har presenterats i tre dimensioner med tillhörande teman som är sammanfattande för studiernas resultat; Den sjuke och den närstående och Att vara en börda för andra under Psykosocialt. Döden och döendet, Livsinställning och attityder, Att acceptera sin sjukdom och Spirituella/andliga aspekter under Existentiellt. Förändrad kroppsuppfattning, Egenvård och Autonomi under Aspekter av kroppsliga förändringar. Vidare har Studierna delats in under tre kategorier beträffande de teoretiska utgångspunkterna; Copingteorier, Otydligt definierat teoretiskt ramverk och Övriga teorier. Studiernas metoder är indelade i tre kategorier; Kvalitativa studier, Kvalitativa metoder i kombination med mätinstrument och Kvantitativa studier. Implikationer: Vårt resultat implicerar behovet av mer forskning då det finns få studier på området. Studier bör utföras som jämför orsak och verkan beträffande copingstrategier och dess effektivitet eftersom det annars är svårt att avgöra. Ett annat mått av lyckad coping än enbart frånvaro av distress bör utvecklas där hänsyn till individens personliga mål tas. Uppsatsen uppmanar till vidare forskning kring hur stöd till patienter kan ges i den kliniska omvårdnaden.