Närstående - livet efter döden

Abstract

Ur ett palliativt synsätt upphör inte vården då patienten dör utan övergår istället till de efterlevande. Att möta människor i sorg kan vara komplext då den kan uttryckas på många olika sätt. Processen det innebär att bearbeta sin sorg följer oftast ett liknande förlopp i vilket behovet av stöd ser olika ut beroende på hur långt in i processen de närstående befinner sig. I kompetensbeskrivningen står att sjuksköterskan ska kommunicera med närstående på ett lyhört, empatiskt och respektfullt sätt, samt ge dem stöd och vägledning utifrån deras behov och önskemål. Familjefokuserad omvårdnad är ett synsätt som är starkt kopplat till den palliativa vården i vilken det betonas att ett stort fokus bör läggas på de närstående, samt att även de ska omfattas av omvårdnaden både innan och efter patienten avlidit. Syftet var att undersöka de närståendes upplevelser och behov efter ett dödsfall samt hur uppföljning kunde tillgodose dessa. En litteraturöversikt gjordes där 11 artiklar inkluderades och analyserades genom innehållsanalys. Resultatet visade att närstående uppskattade uppföljningen som svarade an till deras behov av mer information, möjlighet att prata om sina känslor, bekräftelse som individer och lotsning till andra instanser för vidare rådgivning gällande bland annat sorgebearbetning och ekonomi. Även sjuksköterskorna var överlag positiva till uppföljningen men betonade vikten av att inse sina egna begränsningar då uppföljning inte ska ses som ett terapeutiskt samtal. Att bli bekräftad, sedd och få samtala utifrån individens egna behov är av stor betydelse i sorgebearbetningen. Sjuksköterskan kan då om rätt stöd och redskap finns att tillgå fungera som en hjälpande hand och utifrån ett palliativt synsätt möta närstående. Svårigheterna ligger i att veta när och hur uppföljningen bör ske för att nå optimalt resultat utifrån hälsomässiga- och ekonomiska faktorer, vilket gör att fortsatt forskning i ämnet behövs.