Strålskydd för patientens strålkänsliga organ vid CT-undersökningar. En litteraturöversikt.

Abstract

Datortomografen (CT) togs i bruk under 1970-talet och är en metod som ger god diagnostisk information och används i allt större utsträckning. Under en CT-undersökning avges joniserande strålning kontinuerligt vid bildtagning. Joniserande strålning kan ge oönskade hälsoeffekter hos patienten. Röntgensjuksköterskan skall därför minimera stråldoserna till patienten med fortsatt god diagnostisk bildkvalité. Som röntgensjuksköterska är det viktigt att skapa en patientsäker vård och ett tillitsfullt möte med patienten. Varje patient skall kunna känna sig säker och trygg vid en undersökning på röntgenavdelningen. Syftet med litteraturstudien var att undersöka vilka patientstrålskydd som röntgensjuksköterskan kan använda vid CT-undersökningar för att minska stråldosen till patientens strålkänsliga organ. Examensarbetets metod genomfördes som en litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar. Artiklarna var publicerade mellan åren 1999-2010. Resultatet visade att patientstrålskydden kan bestå av olika material såsom vismut, bly och volfram-antimon. Vid samtliga patientstrålskydd kunde en strålreducering uppnås. Patientstrålskyddet kunde vid vissa undersökningar äventyra bildkvalitén och påverka diagnostiken negativt. Resultatet visade även att en strålreducering vid CT-undersökningar kunde uppnås utan försämrad bildkvalitet genom att patienten tömde urinblåsa innan buk undersökningen och att patientens huvud vinklades upp vid undersökning av hjärnan. I resultatdiskussionen fördes det fram att bildkvalitén var av betydelse när röntgensjuksköterskan väger för- och nackdelar med skydden. Det är av största vikt att patienten skyddas men inte på bekostnad av att en diagnos inte kan ställas. Kan inte en diagnos ställas är målet med undersökningen inte uppnådd.