Socialavgiftsavtal. Ett sätt att helt avtala bort avgiftsskyldigheten?

Abstract

När en utländsk arbetsgivare utan fast driftställe i Sverige lokalanställer någon för arbete som skall utföras i Sverige så kan arbetsgivaren och arbetstagaren enligt den svenska lagstiftningen komma överens om att arbetstagaren själv skall betala socialavgifter i form av egenavgifter. Denna form av avtal kallas socialavgiftsavtal, och samma form av regel finns på EU-nivå. Problematiken ligger i att egenavgifter endast kan påföras arbetstagaren om inkomsten taxeras i Sverige, och det finns en hel del situationer, vilka belyses i uppsatsen, där någon inkomsttaxering inte sker av arbetstagarens inkomst. I dessa lägen kan följaktligen Sverige inte påföra varken arbetstagare eller arbetsgivare socialavgifter. Anledningarna till att denna avgiftsflykt möjliggörs är flera. Dels har vi en förordning på EU-nivå som utpekar tillämplig lagstiftning och endast ger ett land rätten att uttaga socialavgifter, och dels har vi ett system för internationell dubbelbeskattning som vilar på andra principer än dem vi finner inom socialförsäkringsområdet. Syftet med uppsatsen är att beskriva hur socialavgiftsavtal kan utnyttjas för att vinna socialförsäkringsrättsliga fördelar.