Sekretess inom brottsutredande verksamhet

Abstract

Svenska myndigheter och rättsskipning kännetecknas av offentlighet. Det är nödvändigt för en effektiv och rättssäker förvaltning att verksamheten bedrivs under öppna former med allmänhetens insyn. Offentlighet kan dock inte upprätthållas fullt ut, det finns viktiga intressen som måste ges företräde. Polismyndigheterna tillsammans med åklagarmyndigheterna har till uppgift att utreda och beivra brott. Under förundersökningen samlas och dokumenteras mycket information, som utomstående kan vilja ha tillgång till. Den misstänkte gärningspersonen kan ha intresse av att veta vilken bevisning som föreligger mot denne, för att förbereda sitt försvar eller påverka utredningen. Journalister kan vilja ha information från förundersökningen, för att rapportera om fall som väckt uppmärksamhet. Inte minst brottsoffer kan ha behov av information om hur förundersökningen fortskrider, kanske som en del i bearbetningen av den grova kränkning det kan innebära att bli utsatt för brott. Om uppgifter ur förundersökningen röjs kan det leda till att utredningen försvåras eller att inblandande människor lider skada eller men. Det uppstår ibland konflikt mellan olika intressen, konflikter som lagstiftningen måste lösa. Bestämmelserna om sekretess inom brottsutredande verksamhet är svårtillgängliga och vid tillämpningen uppstår inte sällan svåra bedömningar och avvägningar. I denna uppsats undersöks sekretessbestämmelserna som är tillämpliga i brottsutredande verksamhet, samt möjligheterna för enskilda att ta del av sekretessbelagda uppgifter under rättsprocessen.