Medling som arbetsverktyg vid brott begångna av ungdomar

Abstract

Medling vid brott är en företeelse med goda intentioner och ger bra verkningar i relationen mellan människor, men det är ett ämnesområde som kan kännas svårt att knyta ihop juridiskt. Syftet med detta examensarbete är att studera den svenska ungdomsbrottsligheten och hur medling vid brott används som arbetsverktyg i den juridiska rättsprocessen och främst då från åklagarperspektivet. I princip är ungdomsbrottsligheten i allmänhet en självreglerande process som egentligen kräver lite av samhälleliga åtgärder. De unga lagöverträdare som hamnar i rättsprocessen hanteras på ett mildare sätt än vad vi hanterar vuxna. När det gäller påföljd anser samhället att en ungdom skall först och främst hanteras av socialtjänsten och inte av kriminalvården. Därav använder vi oss av olika diversionsinstrument i rättsprocessen. Ett instrument är att kommunerna skall sedan 1 januari 2008 erbjuda alla unga lagöverträdare mellan 15-21 år medling i samband med brott, enligt lag (2002:445) om medling med anledning av brott. Den form av medling som främst används i Sverige bygger på filosofin om reparativ rättvisa. Tanken med medlingen är att lagöverträdaren och brottsoffret skall träffas under ordnade former. Den bakomliggande konflikten lyfts fram under medlarens översyn och parterna skall samtala om brottets konsekvenser och eventuell gottgörelse. Det finns även en mer intressant form av medling som bygger på att varje individ har själv förmågan att hantera konflikter bara han eller hon får de rätta verktygen. Medlarens roll är att bekräfta deltagarna. Denna form går under beteckningen transformativ medling och metoden är att stärka och erkänna individen. Det är påvisat att medlingen påverkar den unge lagöverträdaren till att avsluta sina kriminella handlingar oavsett brottstyp. 2009 presenterades svensk forskning om hur medling reducerar återfall i brottslighet gällande unga lagöverträdare. Återfallsminskningen gäller både de som begår enstaka brott och de som ligger i riskzonen att utveckla persistent kriminalitet. Det är socialtjänsten i respektive kommun som ansvarar för att erbjuda medling i samband med brott. Innan medlingsprocessen kan börja, måste gärningspersonen ha erkänt minst delaktighet i gärningen. Således är det klarlagt vem som är gärningsperson och vem som är brottsoffer. Risken att straffandet skulle ta över medlingsförfarandet bör ses som minimal även om det finns ett underförstått krav på att medlingen skall resultera i en ursäkt. Målet bör vara att alla som blir drabbade av ett brott och alla som begår ett brott skall erbjudas medling, för att kunna bearbeta händelsen och för att förstå konsekvensen av gärningen. Inom den straffrättsliga processen minskar möjligheten att kunna ta hänsyn till medlingens positiva effekter eftersom de berörda myndigheterna arbetar med att effektivisera sitt arbete och därmed förkorta ledtiden från brott till straff. Rättsväsendet är förvisso positiv till medling i samband med brott, men det är svårt att se om medlingen i sig ger verkan på användningen av åtalsunderlåtelse eller på påföljden. Åklagaren utgår från sina riktlinjer när han eller hon beslutar om åtalsunderlåtelse. Den unges ålder och typ av brott styr, men själva medlingen har i praktiken inte fått någon avgörande roll ännu. Det finns dock uttalat att medling kan sammantaget med andra faktorer väga över till mildare påföljd.