Den välmående sjuksköterskan - Strategier och faktorer som främjar arbetstillfredsställelsen.

Abstract

Sjuksköterskeyrket har förändrats från att vara uppgiftsorienterat till att sjuksköterskan skall anamma ett helhetsperspektiv på patienten och omvårdnaden av denne. En central del i sjuk-sköterskans arbete är vårdrelationen som skall syfta till att skydda och stärka patientens vär-dighet samt att minska dennes lidande. Relationen skall präglas av ömsesidighet vilket inne-bär att sjuksköterskan blir medaktör i patientens lidande, men även att hur sjuksköterskan mår har en betydande påverkan på patienten. Under de senaste femton åren har frekvensen av emotionella utmattningssyndrom ökat inom humanserviceyrken, vilket kan ses som en konse-kvens av långvarig stress och känslomässigt engagemang i krävande situationer. I samband med stora pensionsavgångar som väntar i framtiden och en åldrande befolkning kommer ef-terfrågan på sjukvårdspersonal att öka. För att bemöta denna ökade efterfrågan på personal inom hälso- och sjukvårdssektorn är det av stor vikt att förvalta det humankapital och den kompetens som finns idag. Studier visar att många sjuksköterskor är osäkra på om de kommer klara av att jobba inom professionen fram till pensionsålder. Syftet med denna uppsats var att beskriva strategier och faktorer som främjar sjuksköterskans arbetstillfredsställelse. Studien var en litteraturöversikt, vilket är en lämplig metod för att skapa en översikt av befintliga forskningsresultat. Det framkom att det finns strategier och faktorer på tre olika nivåer som främjar sjuksköterskans arbetstillfredsställelse; strategier och faktorer relaterade till patient-nära arbete, individen samt organisationen. Det framkom att de flesta strategier och faktorer som främjar arbetstillfredsställelsen hos sjuksköterskor återfinns på organisationsnivå. Detta innebär att organisationen har ett ansvar i att skapa förutsättningar för sjuksköterskor skall kunna trivas på jobbet och uppleva arbetstillfredsställelse.