Varför är det så svårt? - En litteraturstudie över sjuksköterskans inställning till att samtala om sexualitet med patienten.

Abstract

Bakgrund: Patienter med sexuella problem finns överallt inom vården och studier visar att detta är ett ämne som patienterna gärna hade pratat mer om. Enligt WHO:s sexuella rättigheter har alla människor rätt till sexualupplysning och att erhålla information relaterad till sexualitet. Som det ser ut nu är sökordet ”Sexualitet/Reproduktion” något som sällan eller aldrig dokumenteras under. För att tillgodose patientens behov bör sjuksköterskan därför ha kunskap och insikt i vanligt förekommande sexuella problem och läkemedelsbiverkningar. Syfte: Vårt syfte är att undersöka sjuksköterskans inställning till att prata med patienter om sexualitet. Vad främjar eller hindrar initiativet till samtal med patienten? Metod: En litteraturöversikt utfördes, baserad på tio vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats, där samtliga var publicerade inom de senaste tio åren. Resultat: Majoriteten av sjuksköterskorna anser att det är deras ansvar att prata om sexualitet med patienten, men de flesta gör det inte i praktiken. Potentiella barriärer för detta är bland annat sjuksköterskans egna egenskaper och värderingar, samtidigt som föreställningar om patienten påverkar sjuksköterskan att ta upp sexualitet. Dessa föreställningar handlar till exempel om patientens ålder, sjukdomsgrad och kön. Slutsats: För att patienten ska få en holistisk och fullgod omvårdnad krävs det att sjuksköterskan ser till hela individen vilket också innefattar patientens sexualitet. För att uppnå detta krävs det mer utbildning inom ämnet, både i grundutbildningen och genom vidareutbildning på arbetsplatsen. Rutiner inom omvårdnaden behöver upprättas för att fånga upp patienter som är i behov av hjälp och rådgivning.