| dc.description.abstract | Bakgrund: Flera avhandlingar pekar på att specialpedagoger lämnats helt utan stöd från skolledningen i arbetet med att implementera den nya yrkesprofessionen (Malmgren Hansen, 2002). Både bristande kunskap men även ointresse hos rektor om specialpedagogens profession ses som bidragande orsaker till yrkesfunktionens svaga genomslag. Befattningshavare på styrnivå utövar, enligt Ekström (2004), en ”icke-styrning” av det specialpedagogiska verksamhetsområdet. Denna ”icke styrning” är, enligt Ekström, också en form av styrning, inte minst för att det legitimerar de skeenden som pågår.
Syftet har varit att belysa hur befattningshavare på styrnivå inom utbildningssektorn i en kommun talar om specialpedagogens uppdrag relaterat till skolutveckling och synliggöra diskursiva bilder av verkligheten som sannolikt styr vilka uppdrag specialpedagogen tillskrivs i den aktuella kommunen. Utgångspunkten är att hur människor talar om verkligheten avgör vilken verklighet som blir synlig och verklig.
Teorin utgår från en socialkonstruktionistisk ansats, vilket innebär en syn på kunskap som socialt konstruerad i ett historiskt, kulturell och socialt sammanhang och därmed ifrågasätter föreställningen om objektiv och sann kunskap. Kunskapsintresset handlar inte om hur verkligheten egentligen är beskaffad utan mot hur verkligheten konstrueras och konstitueras i språket. Studien har genomförts med stöd av diskursanalytiska begrepp och verktyg.
Studiens empiri har bildats av intervjuutsagor från åtta enskilda halvstrukturerade kvalitativa forskningsintervjuer. De som intervjuats arbetar som förvaltningschef, resurschef, förskole- och grundskolechef, planeringschef, gymnasiechef, verksamhetsutvecklare, ordförande för barn- och utbildningsnämnden, samt chef/rektor för vuxenutbildning. Intervjuerna har genomförts, bearbetats och analyserats utifrån med ett diskursanalytiskt angreppssätt.
Resultatet tyder på att intervjuutsagor anvisar yrkesprofessionen specialpedagog motstridiga eller omöjliga subjektspositioner. Talet om specialpedagogens uppdrag ger uttryck för att yrkesprofessionen står utan en funktionell subjektsposition och att förutsättningar för att kunna verka som specialpedagog utifrån yrkesbefattningens intentioner synes begränsade, vilket kan betyda att specialpedagogens yrkeskompetens inte tas till vara. Resultatet indikerar behov av att definiera specialpedagogens roll och funktion för att professionens kompetens och resurs ska kunna förvaltas på ett adekvat och målmedvetet sätt i den aktuella kommunen. Detta behov förefaller, i viss mån, även vara identifierat. | sv |
