| dc.description.abstract | Modern nederländska har, till skillnad från modern tyska, i princip fri variation i den interna ordföljden hos verbkomplex i bisats. Såväl Ik weet dat hij de brief heeft gelezen som Ik weet dat hij de brief gelezen heeft är korrekt nederländska. Likaså kan man välja mellan Kees zegt dat hij is gekomen och Kees zegt dat hij gekomen is. Olika typer av verbkomplex uppvisar dock olika grad av variation.
Vilka faktorer som påverkar valet av ordföljd i verbkomplexet är ett gammalt forskningsområde inom nederlandistiken. Framförallt regionala, stilistiska och syntaktiska faktorer har varit föremål för undersökning. Moderna forskare har dock med empiriskt stöd kunnat påvisa att även rytmiska faktorer är av stor vikt för variationen (Haeseryn, 1990, De Schutter, 1996, Swerts, 1998).
Dessa forskare har i första hand undersökt rytmiska faktorer på sats- och verbkomplexnivå. I min avhandling avser jag att med utgångspunkt från de undersökningsresultat som hittills presenterats fortsätta det empiriska arbetet med att kartlägga de rytmiska faktorerna på verbnivå. Min arbetshypotes är att huvudverbets längd och betoning påverkar valet av ordföljd i verbkomplexet.
Resultatet från en tidigare genomförd pilotundersökning i ett korpusmaterial omfattande ca 1 miljon ord bekräftade den ställda hypotesen vad gäller tvåverbskomplex med particip i bisatser. Med hjälp av variation i ordföljden uppnås prosodisk jämvikt i verbkomplexet. I den valda korpusen prefereras placering av hjälpverbet efter participet om participet har stark betoning i slutet (t.ex. gestudeerd heeft) medan placering av hjälpverbet före participet prefereras om participet har betoning i början (t.ex. heeft meegemaakt). Om betoningen ligger mitt i ordet finns jämvikten redan och fördelningen mellan de båda ordföljdsvarianterna blev jämnare (t.ex. heeft gelezen, gelezen heeft). | eng |
