Nytta och egenvärde – Matematiken i den nya gymnasieskolan

Abstract

Vi är två lärarstudenter som under vår VFU har kommit i kontakt med förberedelsearbetet inför den nya ämnesplanen i matematik på gymnasiet som ska implementeras under höstterminen 011. Med anledning av denna upplevelse väcktes vårt intresse och vi bestämde oss för att behandla denna ämnesplan i vårt examensarbete. Den allra tydligaste förändringen som kommer att ske är att det införs tre spår, a, b och c, mellan vilka kurser på samma nivå har delvis olika innehåll, och vilket spår du som elev ska följa avgörs av vilket gymnasieprogram du följer. Vårt syfte är att undersöka vilken syn på matematiken de nya ämnes- och kursplanerna återspeglar, och vår huvudfråga är: ” I vilken grad fokuserar de nya ämnes- och kursplanerna i matematik på nyttokunskaper respektive egenvärdeskunskaper?” Vår analysmetod är kvalitativ textanalys. Vi går igenom politiska beslut och utredningar som ligger till grund för den nya ämnesplanen. Vi refererar och diskuterar litteratur om läroplansutveckling, läroplaner i allmänhet och matematik i skolan. För att besvara vår huvudfråga använder vi oss av en metod där vi graderar varje paragraf under rubriken ”centralt innehåll” i ämnesplanen, var kurs för sig, med en siffra som indikator för i vilken utsträckning paragrafen ger uttryck för nyttokunskaper respektive egenvärdeskunskaper. Vi kommer fram till att egenvärdeskunskaperna dominerar innehållet i samtliga kurser utom kurs 1a, som främst är avsedd för de gymnasieprogram som inte är utpräglat studieförberedande. Generellt sett är fokus på nyttokunskaper lågt inom de högre kurserna, och inom alla kurser avsedda för de mer studieförberedande programmen. Vår studie har betydelse för läraryrket i det avseende att den erbjuder en inblick i en högaktuell reform inom skolan, och analyserar ett dokument som kommer att få stor betydelse för verksamheten för alla gymnasielärare i matematik.