dc.description.abstract | Sammanfattning:
Undersökningar visar att svenska grundskolelevers läsförmåga och läsförståelse minskar. Samtidigt påvisar
vissa forskare att även skolans användning av skönlitteratur avtar, då skönlitteraturläsningen får ge plats åt
andra “viktigare” moment i undervisningen. Syftet med denna undersökning är därför att kartlägga hur
lärare vid i en mångkulurell skola arbetar med skönlitteratur i sin undervisning. Mina huvudfrågor i denna
studie blir därav: Hur arbetar lärarna med skönlitteratur i undervisningen? Vilka didaktiska tankar ligger
bakom användandet? Och vilken betydelse har skönlitteratursundervisningen för elevernas språk- och
kunskapsutveckling enligt lärarna?
Min undersökning bygger på en kvalitativ intervjustudie gjord med fyra lärare verksamma på mellanstadiet
vid en mångkulturell skola i en större stad i Sverige. Resultatet av denna studie visar att lärarna anser att
läsning av skönlitteratur i skolan är av stor vikt och är något samtliga använder sig av i sin undervisning. De
ser skönlitteraturen som ett givande spåkutvecklande medel samtidigt som den är en riklig kunskpskälla att
ösa ur. De menar att eleverna gynnas både språkligt och kunskapsmässigt då det kommer till användningen
av skönlitteratur i undervisningen. Metoderna som används i undervisningen är individuell läsning,
högläsning, gemensam läsning samt läsgrupper. Användningen av de olika metoderna skiljer sig dock åt
inom de olika klassrummen. Samtal och skriftlig reflektion och dokumentering är vanliga
uppföljningsmetoder.
Studien har givit mig en insikt i hur man kan arbeta med skönlitteratur i undervisningen samt visat
informanternas tolkningar av vilka effekter de anser användningen av skönlitteratur får hos elever.
Skönlitteraturen bör vara ett givet arbetsmaterial i undervisningen, vilket utöver informanterna, även
styrdokument och tidigare forskning påvisar. Som blivande lärare har denna studien verkligen öppnat mina
ögon för skönlitteraturens alla möjligheter.
1 | sv |