Så uppfattar sångpedagoger det sångtekniska begreppet stöd: En studie med fenomenografisk ansats byggd på sex intervjuer

Abstract

Vårt syfte var att undersöka och analysera hur sex sångpedagoger beskriver stöd och hur de talar om sitt arbete med stöd i sång. Vi har genom vår bakgrund som sångerskor upplevt att våra egna sångpedagoger definierat stöd olika. Genom kvalitativa intervjuer har vi velat se om uppfattningarna skiljer sig emellan sångpedagoger inom olika verksamheter och genrer. Vi har även velat jämföra pedagogernas uppfattningar om stöd med tidigare forskning, och jämföra med flertalet metodböcker inom sångteknik. Med hjälp av en fenomenografisk ansats har vi analyserat resultatet.

Resultatet har visat att den gemensamma grundsynen hos de flesta av sångpedagogerna är att stöd är kopplat till kontroll av andningen. Vi ser dock en variation av svar angående hur man kontrollerar denna andning. Muskler kopplade till mage, rygg, bröst och nacke var de som mest nämndes under intervjuerna och att själva andningsbeteendet kan vara kopplat till stöd. Ett annat perspektiv är att stöd även anses hjälpa till att stabilisera larynx och vara till hjälp vid tonbildning.

Pedagogerna har olika sätt att arbeta med stöd. Vi ser att de flesta av lärarna inte arbetar likt deras egna sångpedagoger jobbat med dem. Flera av pedagogerna anser att det finns en problematik med stöd och har själva upplevt det varit svårt att förstå vad stöd är. De har även sett att deras elever bär med sig missuppfattningar kring stöd. Enligt sångpedagogerna kan det vara så att man bör anpassa hur man jobbar med stöd beroende på genre och individ. Sångpedagogernas uppfattningar finns representerade i den vetenskapliga forskningen och de metodböcker vi studerat.

För oss som blivande sångpedagoger är det av stor relevans att vi förstår mer om vad stöd är för att kunna undervisa i sång. Vi tror inte att stöd är till för att göra det mer komplicerat att sjunga, utan istället bör vara till stor hjälp för sångaren.