| dc.description.abstract | Uppdraget är tydligt enligt styrdokumenten för förskolan. Det står i skollagen (skolverket, 2000), läroplanen
(utbildningsdepartementet, 1998) och FN s barnkonvention (FN.s generalförsamling) att pedagoger skall forma
den dagliga verksamheten i demokratisk anda i ljuset av delaktighet. Men hur erfar pedagoger detta? Min
erfarenhet av 25 år i yrket och erfarenhet av verksamhets förlagd utbildning på lärarutbildningen visar att det kan
se olika ut. Litteratur och forskning visar att barn präglas i stor grad av hur de blir bemötta av vuxenvärlden. Jag
gör här en kvalitativ studie där jag intervjuar 10 pedagoger, detta för att få syn på hur de ser och tolkar
styrdokument och konkret förankrar det i barns vardag. Pedagoger i min studie berättar hur ett förändrat sett att
se på barns delaktighet och lärande kan ge ny mening för arbetets innebörd. När barn blir lyssnade på, får deltaga
aktivt i planering, dokumentation och reflektion, då blir arbetet meningsfullt och barnen utvecklar kompetenser
som gör dem till lyssnande, hänsynsfulla och demokratiska människor. Jag möter även pedagoger som inte ser
vikten av barns delaktighet i verksamheten. Hur kan detta fortgå när läroplanen tydligt säger att det är så vi ska
arbeta? Man kan ana att gamla mönster och värderingar styr till viss del och att även arbetsbördan på förskolan
har betydelse i hur uppdraget tolkas och förankras. När styrdokumenten är tydliga i hur uppdraget ser ut och
verkligheten ser annorlunda ut, då ser jag det som angeläget att lyfta frågan, skapa mötesplatser där dessa frågor
ses som angelägna och viktiga. | sv |
