Utvärdering av 2007 års strategiska satsning på samarbetsprojekt över fakultetsgränserna

Abstract

2007 års satsning på ”tvärande projekt” var den första i sitt slag vid Göteborgs universitet. Satsningen som syftade till att stimulera samverkan över fakultetsgränserna innebar att knappt 18 miljoner kronor fördelades på 19 projekt. Den genomförda utvärderingen visar att satsningen mottagits positivt och den bedöms av dem som tilldelades medel ha spelat en mycket viktig roll för att möjliggöra eller vidareutveckla samverkan över fakultetsgränserna. Med undantag av några kritiska röster, som ifrågasätter hela idén med riktade och villkorade utlysningar, menar också flertalet intervjuade att den här typen av satsningar bör återkomma.

Den fråga som utvärderingen tagit sin utgångspunkt i löd på följande sätt: Är utlysningar av det här slaget ett verksamt medel för att stimulera gränsöverskridande samverkan? Och vad kan i så fall förbättras?

Pengar är ett styrmedel med stort genomslag. 2007 års utlysning av strategiska medel för tvärande projekt fick starkt gensvar. På kort tid inkom uppemot 100 projektförslag som byggde på ännu flera forskares idéer och insatser. Inför eventuella liknande satsningar i framtiden finns en rad lärdomar från 2007 års satsning att ta fasta på. För att skapa förutsättningar att identifiera de mest fruktbara idéerna kan framförallt processen kring satsningen planeras bättre och göras tydligare.

För att skapa transparens måste alla steg i processen göras spårbara och kunna följas i diarieförd dokumentation. Vidare är det väsentligt att kriterier för bedömning och urvalsförfarande görs kända och kommuniceras i samband med utlysningen. Det ska också vara tydligt hur ansökningarna ska vara utformade. För att möjliggöra utvärdering på projektnivå är det också lämpligt att i samband med utlysningar av det här slaget uppmana de sökande att ange vilka parametrar man kommer att använda för att mäta sin framgång.

I 2007 års satsning präglades ansökningsförfarandet av tidsbrist. I framtiden kan detta undvikas genom bättre framförhållning. Vid interna utlysningar styr universitetet självt över tidplanen och kan säkerställa att intresserade forskare/ forskargrupper ges rimlig tid att utforma problemställningar, finna samarbetspartners och skriva ansökningar.

Ansöknings- och urvalsförfarandet präglades också av fakultetsvisa olikheter. I något fall identifierades tidigt ett fåtal redan etablerade samarbeten som man valde att gå vidare med. I andra gick man ut i ett brett upprop till alla. Vilken metod som lämpar sig bäst för att identifiera de mest intressanta projektidéerna – bottom-up, top-down eller kanske en kombination av båda – kan inte ges ett entydigt svar utan måste avgöras från gång till annan. Oavsett val av metod är det vid universitetsövergripande satsningar viktigt att bedömnings- och rangordningsprocessen bedrivs på samma sätt över hela universitetet och görs öppet och samordnat. Möjligheterna blir då lika för alla sökande.

Projektledarna för de samverkansprojekt som tilldelades medel 2007 har i utvärderingen getts möjlighet att komma med förslag till hur eventuella liknande satsningar kan förbättras i framtiden. Förslagen är av varierande karaktär och ibland direkt motstridiga varför de inte kan sammanfattas på något entydigt sätt. Några teman återkommer dock i flera förslag. Exempelvis är fakulteternas roll i ansöknings- och urvalsförfarandet ett område där många ser att det finns en möjlig förbättringspotential. Förslagen i denna del handlar om att begränsa och/eller förtydliga fakulteternas inflytande i prioriteringsarbetet. Vidare är det en utbredd uppfattning att strategiska insatser bör genomföras med en större grad av långsiktighet och kontinuitet. Exempelvis föreslås att satsningar som denna bör omfatta en längre tidsperiod, göras återkommande och eventuellt följas upp med ytterligare projektmedel. För att långsiktigt stimulera samverkan föreslås också en koppling mellan tilldelningen av fakultetsmedel och förekomsten av tvärande samarbeten. Vidare framförs tanken att det inom områden där konkurrensen om rådsmedel är särskilt hård kan finnas skäl för universitetet att satsa på forskare som trots mycket goda vitsord inte fått utdelning på sina ansökningar.

En bärande idé bakom svensk forskningspolitik under senare år har varit att forskningen bäst gynnas genom satsningar på stora mångvetenskapliga och gränsöverskridande projekt. För att universitetet ska kunna hävda sig i den nationella konkurrensen är det därför väsentligt att arbeta på lång sikt med att stimulera utvecklingen av starka forskningsmiljöer genom samverkan över disciplin- och fakultetsgränser.

För närvarande befinner sig Göteborgs universitet i en förändringsprocess där siktet är inställt på att skapa en mer ändamålsenlig organisation. I den nu pågående utredningen kring framtida organisationslösning ingår att se över dels indelningen i fakultetsområden, dels ansvarsfördelningen mellan olika nivåer inom universitetet. De iakttagelser som kommit fram i utvärderingen kring fakulteternas roll ligger väl i linje med den förestående omorganisationen. Men oavsett val av framtida organisationsmodell är det viktigt att bära med sig att organisatoriska gränsdragningar enbart är ett av flera hinder som måste övervinnas för att skapa konstruktiva samarbeten. Även inom ramen för en organisation med bredare områdesindelning kommer det att finnas behov av att stimulera samverkan. Det tar tid att bygga upp och hålla ihop samarbetsformer där disciplinära, kulturella och andra olikheter kan mötas på ett fruktbart sätt.