Kantskärning. En teoretisk och praktisk undersökning av handredskap för kantskärning

Abstract

Kantskärning är ett relativt stort arbetsmoment inom skötsel av utemiljöer. Trots detta finns det väldigt lite information om lämpliga metoder och redskap för sysslan. Detta arbete har koncentrerat sig på den manuella kantskärningen, utförd med handredskap. Sysslan är ofta relativt oergonomisk och monoton, och behöver utvärderas. Utvärderingen har gjorts på följande redskap: rak kantskärare, kantspade, yxa, plattrensare, halvmåneformad kantskärare samt hjulhacka (med rensbygel, inte med kantskärare monterad). De har testats på en yta mellan odlad mark och gräsmatta och bedömts utifrån ergonomi, slutresultat och effektivitet. En testpanel på tre personer och har gjort testet, och en sjukgymnast har granskat rörelserna. Utöver det har äldre och moderna litteratur studerats, samt intervjuer med representanter för tre olika typer av grönytor: den historiska trädgården, golfbanan och kyrkogården. Uppsatsen visar framförallt att handredskap för kantskärning används i ganska stor utsträckning än idag, särskilt runt rabatter och gravvårdar där ytan är liten och precisionen måste vara god. Den visar också att handredskap behövs, genom att de är tysta, billiga och miljövänliga och är det enda som passar in i vissa miljöer. Resultat av det praktiska testet är svårtolkat, men de redskap som används stående (inte böjd eller hukad) fick bäst resultat ergonomiskt av både deltagarna och sjukgymnasten. De fick även bäst betyg vad gällde det estetiskt resultatet och låg bra till i effektivitet. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att en utvärdering och utveckling av manuella kantredskap saknas och att detta borde lyftas fram i standardverk som gäller grönyteskötsel.