Förskollärares horisonter. Samtal för lärande kring svåra lek- och samspelsprocesser i förskolan

Abstract

Syfte: Syftet med studien är att belysa förskollärares tolkning, förståelse och levda erfarenheter kring arbetet i barngrupper, där svåra lek- och samspelssituationer uppstår. I studien belyses även förskollärares levda erfarenheter kring eget lärande i arbetet med svåra lek- och samspelsprocesser. De frågeställningar studien utgår ifrån är Hur tolkar och förstår förskollärarna situationer där svårigheter i lek och samspel uppstår? Hur handlar förskollärarna? Vad medverkar till att förskollärarna i dessa processer ser nya möjligheter i arbetet? Vilka arbetssätt menar förskollärarna är framgångsrika i svåra lek- och samspelssituationer? och Hur upplever förskollärarna att det specialpedagogiska stödet bör vara utformat?

Teori: Som teoretisk grund har en fenomenologisk livsvärldsansats använts för att få tillgång till förskollärarnas levda erfarenheter kring svåra lek- och samspelsprocesser i förskolan. Med livsvärlden som studieobjekt handlar det om att studera fenomenet, så som det visar sig och att med öppenhet sträva efter att förstå förskollärarnas levda erfarenheter.

Metod: Kommunikation och interaktion är utgångspunkten för att få tillgång till andras livsvärldar (Bengtsson, 2005). För att studera levda erfarenheter i förskollärarnas livsvärld har deltagande observationer använts och även halvstrukturerade livsvärldsintervjuer av samtalskaraktär med ett reflexivt inslag. Samtalen har utgått från ett antal temaområden. Efter transkribering av samtalen har texten analyserats och tolkats med hermeneutiken som verktyg.

Resultat: I de svåra lek- och samspelssituationerna ses förskollärarnas tolkning och försök till förståelse som en förståelsesökande process hos förskollärarna med ett prövande av deras erfarenhetsförråd. Förskollärarnas tolkningar visar sig i handling och ord. Det sätt som handlingarna och orden visar sig är via ett reflekterande förhållningssätt och ett positivt bemötande. Det samspelsklimat som råder på förskolan har visat sig ha stor betydelse för hur förskollärarna tolkar och förstår de svåra lek- och samspelssituationerna. I och med att ett negativt samspelsmönster byggs upp, byggs successivt negativa känslor upp hos förskollärarna. Dessa negativa känslor ses i materialet fungera som drivkraft till förändring. Vid en punkt, ett brott, ser sig förskollärarna om, i det kollektiva ”vi-et”, i arbetslaget, i informella eller formella forum efter nya redskap för att bryta den negativa samspelsprocessen. Det visar sig att förskollärarna ser hur man kan anpassa dels sitt eget förhållningssätt och även miljön utefter varje barns behov. Dessa anpassningar fungerar som redskap för samspel och mot förändring för ett annat sätt att tolka, förstå och hantera de svåra lek- och samspelsprocesserna. För ett förebyggande arbete i förskolan upplever förskollärarna en extraresurs som en möjlighet att skapa så goda förutsättningar som möjligt kring leken och samspelet, genom t.ex. gruppindelningar av barnen med olika konstellationer. Förskollärarna efterfrågar främst specialpedagogiskt stöd, genom specialpedagogens kompetens, för att undanröja hinder och fungera som arbetslagets ”bollplank” i pedagogiska diskussioner och reflektioner.