Att sträva mot möjlighetshorisonten. Några personers upplevelser av bemötande vid läs- och skrivsvårigheter

Abstract

Syfte Syftet med studien var att undersöka vad några personer med specifika läs- och skrivsvårigheter, dyslexi, har för erfarenheter av sin skolgång och hur det format deras fortsatta studier och/eller yrkesval. Vi vill med denna studie öka kunskapen och utveckla en djupare förståelse för människors erfarenheter och upplevelser av att vara i specifika läs- och skrivsvårigheter. Vi har i arbetet utgått från följande frågeställningar:

• Vilka erfarenheter/upplevelser har ett antal personer av att ha fått en dyslexidiagnos? • När och hur identifierades läs- och skrivsvårigheterna? • Vilka erfarenheter har personerna av specialpedagogiska insatser och bemötande från skolans sida? • Vilken betydelse har läs- och skrivsvårigheterna haft för studie- och/eller yrkesval? Forskningsansats och Metod En fenomenologisk livsvärldsansats har använts för att få tillträde till intervjupersonernas egna erfarenheter och upplevelser av läs- och skrivsvårigheter. Att använda sig av en livsvärldsfenomenologisk ansats innebär att försöka sätta sig in i en annan människas livsvärld, och ta del av dennes egna unika erfarenheter och upplevelser. Studien baseras på intervjuer med personer som under sin skoltid haft läs- och skrivsvårigheter. Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsintervju och utgått ifrån en intervjuguide med öppna frågor av halvstrukturerad karaktär för att ge intervjupersonerna utrymme för egna tankar och åsikter kring frågorna.

Resultat Resultatet visar att intervjudeltagarna har både positiva och negativa erfarenheter av lärares bemötande under sin skoltid. Deltagarna menar att dessa varierande erfarenheter har haft en avgörande betydelse för hur de upplevt sin skolgång. De lärare som tagit deras svårigheter på allvar och stöttat dem omnämns som att ”x räddade mig”, eller ”utan x vet jag inte vad jag varit idag”. Att möta ”rätt person” eller mötas av ett förhållningsätt präglat av respekt och förståelse under skoltiden upplevs ha haft stor betydelse för hur livsvärlden formats fram tills idag. Att få stöttning hemifrån har också betytt mycket. Extra stöd i skolan har ofta satts in först efter föräldrars påtryckningar och engagemang. Specialpedagogikens dilemma diskuteras utifrån deltagarnas erfarenheter. Av livsberättelserna framgår att diagnosen närmast fungerat som en ”dörröppnare”, dels för tillgången till stödinsatser och hjälpmedel, dels för att komma i kontakt med andra i liknande situation. Deltagarna tror att deras livsvärldar kunde sett annorlunda ut idag om deras svårigheter upptäckts tidigare och de därigenom tidigare fått andra möjligheter till stöd och hjälpmedel.