| dc.description.abstract | Sammanfattning
En elev vid gymnasieskolans musikalprogram berättar för mig att hennes lärare sagt något i stil med, ” För att bli
bra på scen måste man ha det, vissa kan öva och öva men det spelar ingen roll för de har inte det som krävs” Detta
var uppslaget till min studie, jag vill beskriva och problematisera uppfattningen om begreppet talang bland teater-
lärare, skådespelare och teaterstudenter. Min undersökning gick också ut på att ta reda på vad tidigare forskning
säger om talang. Är det något medfött eller en färdighet som går att öva upp? Metoden var samtalsintervjuer av 6
stycken informanter och därefter jämförde jag svaren med de referat jag gjort av tidigare forskning. De första ve-
tenskapliga slutsatserna som gjorts om talang var att individen behövde träna och vägledas av en lärare men den
största anledningen till framgång var de ärvda medfödda förmågorna. Senare forskning hävdar att talangbegreppet
snarare är ett socialt konstruerat fenomen som skapas i hierarkiska makstrukturer. Senare forskning visar att vägen
till framgång istället är Deliberate Practice. Det innebär i korta drag, lärarledd träning och övning för att utveckla
teknisk skicklighet inom det aktuella fältet i ca 10 år. Då har man störst chans att nå framgång. Intervjuerna gav
svaret att visst kanske det finns någon typ av biologisk förutsättning men den är inte avgörande för karriär, att
arbeta är snarare en väg att gå för att erövra talang.
Teaterpedagoger kan fundera på om de ska föra vidare den förlegade uppfattningen om talang som något man har
eller inte och eleven kan hon fundera på om det är värt att grunna på om hon har det eller inte. Vidare kan eleven
ställa in sig på att öva i ca 10 000 timmar och med hjälp av lärare. Därefter står hon på egna ben och bidrar med
sitt strå till stacken.
1
| sv |
