Räck mig din hand, vi kan förstå varandra! En litteraturöversikt av kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienter med afasi efter stroke

Abstract

Varje år insjuknar 30000 människor i stroke i Sverige. Av dessa får cirka 12000 människor någon form av afasi som innebär nedsatt språkförmåga och därmed kommunikations svårigheter. Att kunna kommunicera är ett grundläggande behov som är direkt kopplad till individens självförtroende och välbefinnande. För att kunna etablera en god relation till patienten, behöver sjuksköterskan kommunicera på ett bra och effektivt sätt. Det finns risker att kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienter med afasi inte blir det optimala som sjuksköterskan och patienten önskar på grund av brister i kommunikationen dem i mellan. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa de faktorer som är viktiga i kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienter med afasi efter stroke. Att kartlägga hur nuvarande forskningsresultat om kommunikationen inom området ser ut, gör det möjligt att på ett tydligt sätt kunna observera det som påverkar interaktionen mellan parterna, både positivt och negativt. Metoden för denna kandidat uppsats är litteraturöversikt. Vetenskapliga artiklar i databasen CINAHL som var relevanta för syftet valdes, och till sist 11 vetenskapliga artiklar användes som grund för denna litteraturöversikt. Det sammanställda resultatet kunde indelas i två kategorier; 1. Kommunikativa hinder med underkategorierna brist på tid och respekt, sjuksköterskans bristande kunskap, envägskommunikation, patientens passiva roll i kommunikationen och miljöfaktorer. 2. Kommunikativa strategier med underkategorierna första mötet är väldigt viktigt, att respektera hela patienten och vara öppen och kreativ, kommunikationsplan, sjuksköterskans kommunikativa attityd, stödjande- och kommunikative miljö, patientens – och närståendes roll, icke verbal kommunikation och konkreta åtgärder i möte med patienten med afasi. Resultatet av denna litteraturöversikt kan förhoppningsvis väcka tankar och medvetenhet om vikten av en god kommunikation med dessa patienter och förbättra sjuksköterskans omvårdnadskvalitet.