Internetstöd i omvårdnaden.

Abstract

En svårt sjuk människa får hjälp med att lindra och bota det kroppsliga men ofta är det svårt som patient att få hjälp med att vårda det psykiska, själsliga och det vardagliga livet. En patient som inte känner sig sedd eller hörd upplever maktlöshet och detta lidande kan lindras genom bekräftelse och respekt. Syftet med denna uppsats är att beskriva om patienter har ett behov av internetbaserat psykosocialt stöd och hur sjuksköterskan kan tillmötesgå dessa behov. Uppsatsen är en litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar som är sökta i databasen Cinahl. Resultatet visar att patienter upplever att det är positivt att kunna logga in på datorn när som helst på dygnet och kunna finna någon annan i samma situation. De kan även ställa en fråga direkt som funderingen kommer upp. Det är lättillgängligt med internetstöd då inga möten behöver bokas och en transport som kostar kraft behöver inte göras. Det finns skillnader hur män och kvinnor samt olika etniciteter väljer att använda internetstöd. Genom att vara med i en internetbaserad stödgrupp upplever patienter att de får bättre information om sjukdom, behandling och de får även tips på hur livet runt omkring kan förenklas gällande transporter, ekonomi etc. Ett bra stöd leder till empowerment vilket innebär att patienten känner sig stärkt och har självförtroende att själv påverka sin behandling och sin situation. Bättre informerade patienter leder till färre sjukhusbesök och kortare sjukhusvistelser. Den otvungna samhörigheten i en internetgrupp uppskattas. Det är socialt bekvämt och minskar trycket på närvaro. Även sjuksköterskor och annan vårdpersonal upplever de internetbaserade stödgrupperna som positiva. Den utmaning de känner är att kunna läsa av känslor bara i ord och inte kroppsspråk och tonläge. Negativa aspekter på internetbaserat stöd är att de som inte har tillgång till internet exkluderas. Språkliga förbistringar kan också exkludera patienter.