"Inget annat alternativ" Kvinnors syn på kollektivtrafiken inför ett hållbart persontransportsystem i Bergsjön, Göteborg

Abstract

Sammanfattning Det här en studie vars syfte är att undersöka hur planerna för ett hållbart persontransportsystem utvecklas i en storstad med särskild uppmärksamhet på kvinnor i förorter. I en av våra två undersökningar redovisas med hjälp av en kvalitativ metod hur ett hållbart persontransportsystem i Göteborg kan utvecklas, med särskilt fokus på hur förutsättningarna ser ut i området Bergsjön. Vi undersöker även genom en kvantitativ metod ett urval av arbetsföra kvinnor i Bergsjöns resvanor, deras inställning till det befintliga persontransportsystemet samt vad de har för behov av förändringar inför ett hållbart transporsystem. Ett hållbart transportsystem tillåter individers och samhällens basbehov att fungera säkert, utan att försämra för människor och ekosystems hälsa och utan att försämra miljön för kommande generationer. Ett hållbart transportsystem uppnås genom flera initiativ. Dels behöver fossila bränslen ersättas med förnyelsebara alternativ, dels behöver städers bebyggelse och verksamheter förtätas så att en hög rörlighet inte är ett krav för att kunna delta i samhället, dels behöver kollektivtrafikens andel av resor öka. För att uppmuntra människor att övergå från bil till kollektiva färdmedel måste kollektivtrafiken kunna konkurrera med bilen som det mest effektiva och attraktiva färdmedlet. Människor måste känna att de vinner något på att välja att åka kollektivt och det kan ske dels genom att utveckla och förbättra kollektivtrafiken och dels genom tvingande styrmedel så som att höja bränslekostnader och införa trängselskatt. Göteborg är en geografiskt utspridd och funktionsuppdelad stad där det ofta går snabbare att färdas med bil än med kollektivtrafik. Genom kollektivtrafikprogrammet K2020 ska kollektivtrafikens andel av resorna i Göteborg fördubblas, men det är först efter en utbyggnad och effektivisering av kollektivtrafiken. Bergsjön är en förort som ligger åtta kilometer från Göteborgs centrum. Bergsjöns befolkning består av en stor andel låginkomsttagare och få har tillgång till bil. Kollektivtrafiken står för nästan hälften av bergsjöbornas resor, de har passerat målet som Göteborg satt upp för kollektivtrafiken. I Bergsjön finns få arbetsplatser och eftersom Göteborg är en funktionsuppdelad och geografiskt utspridd stad är rörlighet en grundläggande förutsättning för att bergsjöborna ska kunna arbeta eller studera. Kvinnor reser oftare kollektivt än män, men det beror inte nödvändigtvis på att kvinnor är mer miljömedvetna än män. Genom intervjuer med 31 kvinnor bosatta i Bergsjön visade det sig att nästan ingen av de tillfrågade hade möjlighet att ta sig fram på ett annat sätt än med kollektivtrafiken. Bergsjöborna är ett föredöme för resten av staden med sin höga kollektivtrafikandel och kvinnor kan generellt ses som ett föredöme med sin höga kollektivtrafikandel. Samtidigt är det viktigt att inte glömma bort att förhållandet kan ändras. Om det främsta skälet för kollektivtrafikresenärer att åka kollektivt är för att de inte har något alternativ så finns det en risk att de, vid möjlighet, övergår till bil. En ökad inkomst resulterar ofta i ett bilköp, och ökade inkomster samt en lägre arbetslöshet är eftersträvansvärt i Bergsjön. För att få människor att fortsätta åka kollektivt oavsett vilka andra möjliga färdsätt de har tillgång till och för att få bilister att välja bort bilen och istället åka kollektivt behövs en kollektivtrafik som kan tävla mot bilen i form av effektivitet, kostnad, bekvämlighet och trygghet. De 31 intervjuade kvinnorna hade många åsikter och förslag till förbättringar av kollektivtrafiken som till exempel bättre skyddade och upplysta hållplatser, tätare turer, bättre betal- och informationssystem och nyare vagnar. Det är viktigt att befolkningen har rätt att vara med och påverka i planeringen av samhällets kollektiva resurser – så att besluten blir demokratiska, speglar den breda allmänhetens behov och blir förankrade i verkligheten.