Självskadebeteende – ett könskodat fenomen. En diskursiv analys av hur personalen på BUP beskriver självskadebeteende

Abstract

Syftet med vår studie har varit att undersöka hur personalen på BUP beskriver självskadeproblematik och om det finns skillnader kopplade till kön. Våra frågeställningar har fokuserat på hur de professionella definierar begreppet självskadebeteende och vilka de beskriver skadar sig själva samt anledningarna till detta. Vi har även varit intresserade av att undersöka hur eventuella skillnader mellan könen beskrivs och hur personalen bemöter patienter med en självskadeproblematik utifrån kön. Vi har använt en kvalitativ forskningsansats, där vi sammanlagt har intervjuat åtta professionella verksamma inom BUP i Göteborg med omnejd. Vid analysförfarandet har vi använt en diskursanalytisk metodansats med socialkonstruktionism som teoretisk referensram som hjälp vid analysarbetet. Av resultatet framkom att det finns en hegemonisk diskurs gällande hur personalen på BUP definierar begreppet självskadebeteende, detta då samtliga av våra informanter hade en vid definition av begreppet, vilket skiljer sig från den definition vi funnit i tidigare forskning gjord kring aktuellt tema. Genomgående beskrevs det självskadande beteendet som en handling där ungdomen inte tar hand om sig själv och när informanterna sökte definiera självskadebegreppet kunde en rad moraliska implikationer utrönas i svaren. Det framkom även att kön var en viktig och betydande variabel då personalen på BUP beskrev det självskadande beteendet, där självskadehandlingen beskrivs olika beroende på om det är en ung man eller ung kvinna som orsakar sig själv skada. Informanterna redogjorde även för att de sällan kommer i kontakt med unga män med ett självskadande beteende men trots detta ges mer eller mindre detaljerade beskrivningar av hur unga mäns självskadande handlingar kan te sig, vilket förefaller något motsägelsefullt. En möjlig slutsats är att informanternas resonemang bygger på konstruktioner av normativa föreställningar gällande kön. Trots att informanternas beskrivningar av självskadebeteende är tydligt könskodade så förklarar de att kön inte påverkar i det individuella mötet med patienten, detta eftersom varje patient beskrivs bemötas individuellt.