Ett samspel som inte enbart hörs. Två pedagoger visar hur Icdp påverkar de tysta och försiktiga barnens möjlighet till delaktig i förskolan

Abstract

Syfte: Syftet är att undersöka hur två pedagogers förhållningssätt påverkar förutsättningarna för de ”tysta och försiktiga” barnens möjlighet till delaktighet. För att besvara syftet utgår studien från tre frågeställningar. Vad innebär det för dessa pedagoger att arbeta utifrån icdp:s förhållningssätt i sitt samspel med barnen? Hur går diskussionerna utifrån begreppen: förhållningssätt, förutsättningar och delaktighet vid planering och utvärdering av den dagliga verksamheten? Hur ser förutsättningarna ut under dagens olika aktiviteter för de tysta försiktiga barnen?

Teori: Sociokulturellt perspektiv, kommunikativt relationsinriktat perspektiv och Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen.

Metod: En kvalitativ undersökning med metoderna: Deltagande observationer, ostrukturerade intervjuer samt två djupintervjuer.

Resultat: Det visar sig vara av stor vikt hur de två pedagogerna bemöter de tysta försiktiga barnen. Ska de kunna vara delaktiga så krävs det en lyhörd pedagog i dess närhet som kan uppmärksamma när barnet behöver vägledning och stöttning. Resultatet visar dock att det är en sak hur pedagogerna vill organisera upp och förhålla sig vid olika aktiviteter kring dessa barn, men en annan sak hur det sen blir i vardagen. Vidare visar undersökningen på en komplexitet som råder på de båda avdelningarna där studien utfördes. De två pedagogerna planerade och diskuterade kring begreppen förhållningssätt, förutsättningar och delaktighet dagligen. Den dagliga verksamheten innehöll dock många faktorer som ledde till att det inte blev som tänkt. Exempel på sådana faktorer som kom fram under intervjuerna var: många barn i gruppen samt olika tänk inom arbetslaget.

Hade de här barnen en pedagog vid sin sida som såg och kunde tolka de små signaler som gavs så visade det sig direkt i hur delaktiga de blev i aktiviteten. Det räckte dock ofta med att pedagogen blev fokuserad på något annat barn en liten stund för att delaktigheten skulle minska och det tysta barnet blev avvaktande. Det visade sig även vid dessa situationer att barnen såg väldigt nöjda ut men även att pedagogen kunde tolka utifrån ett barnperspektiv om hur delaktigt barnet ville vara i just den aktiviteten.