Att klippa navelsträngen. Förstagångspappors tankar och upplevelser kring att klippa sitt barns navelsträng

Abstract

Idag väljer nästintill alla pappor att närvara vid sitt barns födsel. Vid förlossningen erbjuds han att klippa navelsträngen. Detta klippande är en symbolisk handling som har kommit att bli en ritual. Syftet med denna studie var att undersöka hur förstagångspappor ställer sig till att klippa sitt barns navelsträng vid födseln, samt dess tankar och upplevelser kring handlingen. En enkät med slutna och öppna frågor delades ut vid tre BB-avdelningar vid olika sjukhus i Västsverige. Materialet analyserades i SPSS samt genom kvalitativ textanalys. Medelåldern hos de deltagande papporna var 31 år. Resultatet visade att majoriteten av respondenterna i förväg hade funderat över om de ville klippa navelsträngen eller inte. Av totalt 101 respondenter valde 87 att klippa navelsträngen, 13 avstod och en svarade inte på frågan. Majoriteten (68,3%) av deltagarna ansåg att handlingen, att klippa navelsträngen, helt eller till viss del påverkade deras delaktighet under förlossningen i positiv riktning. Det viktigaste för känsla av delaktighet var att få vara med under förlossningen, klippandet var i detta avseende av underordnad betydelse. Drygt hälften (53,5%) ansåg att det förväntades av dem att de skulle klippa navelsträngen. Orsaker till varför respondenter (n=13) valde att avstå från att klippa var bland annat att det ansågs vara en uppgift som borde utföras av professionella och inte av pappan, att barnet var påverkat och omhändertogs av personal eller av obehagskänslor. Klippandet av navelsträngen är en självklar handling för många men inte alla. Detta är något barnmorskan bör ha i åtanke vid varje förlossning. Att tidigt, kanske redan vid föräldrautbildningen väcka tanken om att klippa navelsträngen kan vara till fördel för pappans upplevelse.