Uppfattning om HIV och risken för smitta

Abstract

Bakgrund: Forskning visar att det har blivit en strategi att fokusera på riskgrupper istället för riskbeteende när det gäller HIV-provtagning i Sverige. Karolinska Institutet utförde en studie under 2010 som dessutom tydde på att ungdomar och unga vuxna som söker sig till ungdomsmottagningar i hög grad nekas provtagning. Ungdomar och unga vuxna är enligt Regeringens proposition 2005:06/60. Som barnmorska på en ungdomsmottagning har man en unik möjlighet att uppmuntra god sexuell hälsa, förmedla kunskap om olika smittor och smittorisker samt tillgodose önskan om provtagning. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur barnmorskor på ungdomsmottagningar i Göteborg och Södra Bohuslän handskas med HIV i relation till ungdomar och unga vuxna. Metod: En enkät bestående av strukturerade och öppna frågor skickades till alla barnmorskor som arbetar på ungdomsmottagning i Göteborg och Södra Bohuslän. Enkäten besvarades av 25 barnmorskor (69 % svarsfrekvens). De strukturerade frågorna analyserades med hjälp av statistik programmet SPSS 18.0 och de öppna frågorna med inspiration av kvalitativ innehållsanalys med kategorisering av utsagorna. Resultat: Resultatet är uppdelat i fyra frågeområden/domäner; Kunskap, Information och Provtagning samt en jämförelse om samstämmigheten mellan barnmorskornas upplevda och reella kunskap om HIV och bedömningen av ungdomar och unga vuxna som riskgrupp. Det som framförallt framkom var att barnmorskorna anser sig ha tillräcklig kunskap om HIV men att de trots detta inte ser ungdomar och unga vuxna som en riskgrupp i lika stor utsträckning som andra definierade riskgrupper. Riskbeteende och oskyddat sex/samlag anses förutom tillhörandet av riskgrupp vara den största anledningen till att HIV-prov tas. Respondenterna uppger att de i princip inte nekar någon provtagning men det framkommer att samtal ibland förs som leder till att prov inte tas. Diskussion/Konklusion: Resultatet visar att ett flertal respondenter inte ser ungdomar och unga vuxna som en riskgrupp trots att de är en definierad sådan. Trots barnmorskornas uppfattning om att ha tillräcklig kunskap om riskbeteende, smittvägar och prevention tycks ytterligare kunskap behövas inom alla områden. Genom att identifiera riskbeteende istället för riskgrupp kan sannolikt arbetet för HIV-prevention förbättras.

Nyckelord: HIV, barnmorska, prevention, ungdomar och unga vuxna, kunskap, information, provtagning, riskgrupp, riskbeteende, ungdomsmottagning.