dc.contributor.author | Bunymen, Seyde | |
dc.date.accessioned | 2012-02-17T12:43:20Z | |
dc.date.available | 2012-02-17T12:43:20Z | |
dc.date.issued | 2012-02-17 | |
dc.identifier.uri | http://hdl.handle.net/2077/28745 | |
dc.description.abstract | I februari 2011 presenterades EU-kommissionens direktivsförslag om PNR-system i EU. Förslaget är kontroversiellt, särskilt utifrån ett integritetsperspektiv. PNR-förslaget innebär att flygbolag ska överföra flygpassageraruppgifter till nationella myndigheter som ska använda uppgifterna i syfte att förebygga, spåra, utreda och lagföra terrorism och allvarlig brottslighet. Förslaget indikerar att myndigheterna i respektive medlemsstat även får använda PNR-uppgifterna för andra syften än de angivna.
Myndigheterna ska lagra PNR-uppgifterna i fem år. Under denna period får PNR-uppgifterna användas som grund för skapandet av bedömningskriterier, vilka flygpassagerare ska matchas mot. PNR-uppgifterna får också överföras mellan medlemsstaterna. Ibland får uppgifterna även överföras till ett tredje land.
Samtliga passagerare som flyger mellan en medlemsstat och EU ska få sina PNR-uppgifter överförda till den aktuella myndigheten. Förslaget medför således en systematisk insamling, lagring och användning av information som kan vara av mer eller mindre privat karaktär.
I uppsatsen redogörs det för den enskildes rätt till skydd för privatlivet, såsom den skyddas i EU:s juridiskt bindande stadga om de grundläggande rättigheterna och i Europeiska konventionen om mänskliga rättigheterna. Utifrån rättsläget bedöms därefter PNR-förslaget.
Eftersom förslaget i nuläget förhandlas i EU går det inte att med säkerhet avgöra dess slutgiltiga utformning. En tillämpning av rättsläget tyder dock på att PNR-förslaget, främst avseende omfattningen och användningen, inskränker den enskildes rätt till skydd för privatlivet. En legitimering av förslaget kan sannolikt inte göras. PNR-förslaget syftar till att öka säkerheten inom EU, vilket visserligen är ett legitimt syfte. Förslaget är dock otydligt och ger inga klara riktlinjer på hur PNR-uppgifter ska användas, varför det blir svårt för medlemsstaterna att veta hur dess bestämmelser ska tillämpas. Dessutom är det inte klarlagt att ett PNR-system är nödvändigt för att uppnå syftet med att bekämpa terrorism och allvarlig brottslighet. Det är slutligen inte heller troligt att åtgärderna som medges i förslaget kommer att bedömas som proportionerliga, då det torde finnas alternativa åtgärder som är mindre långtgående till hands. | sv |
dc.language.iso | swe | sv |
dc.relation.ispartofseries | 2011:110 | sv |
dc.subject | Europarätt | sv |
dc.title | PNR-system i Europa? En studie av direktivsförslaget om ett EU PNR-system utifrån ett integritetsperpektiv | sv |
dc.type | Text | |
dc.setspec.uppsok | SocialBehaviourLaw | |
dc.type.uppsok | H1 | |
dc.contributor.department | Göteborg University/Department of Law | eng |
dc.contributor.department | Göteborgs universitet/Juridiska institutionen | swe |
dc.type.degree | Student essay | |