| dc.description.abstract | Merparten av det svenska folket kan idag räkna med att vid arbetslivets slut erhålla viss ersättning i form av pension. Nuvarande pensionssystem kan sägas bygga på tre delar, dels allmän ålderspension som tillhandahålls alla som har bott och arbetat i Sverige genom socialförsäkringssystemet, dels tjänstepension som kompletterar den allmänna pensionen, vilket utgör utfästelser till viss pensionsrätt av arbetsgivare gentemot sina anställda. Utöver detta kan var och en välja att spara till sin pension privat, antingen genom en pensionsförsäkring eller individuellt pensionssparande. Ett sådant privat sparande är för vissa av ytterst stor vikt, exempelvis för den som driver enskild firma och därmed inte är anställd och berättigad tjänstepension. Även för dom som genom sin anställning erhåller tjänstepension kan ett privat pensionssparande vara av stor vikt, om inte annat för att dryga ut sina inkomster efter arbetslivets upphörande. De flesta väljer också i dagens samhälle att spara privat till sin pension. Ett sådant sparande pågår i de flesta fall under ett stort antal år och uppnår naturligen ett stort förmögenhetsvärde. Därav det för uppsatsen valda ämnet, hur sådana privata pensionsrättigheter ska behandlas vid ett äktenskaps upphörande. Vid ett äktenskaps slut ställs frågor kring makarnas egendomsförhållanden på sin spets och allt av ekonomiskt värde får stor betydelse, vilket därför inkluderar det värde som ett privat pensionssparande motsvarar. Huvudregeln är i dagsläget att privata pensionsrättigheter ska ingå i bodelning mellan makar i anledning av äktenskapsskillnad, om det inte med hänsyn till olika omständigheter skulle vara oskäligt att pensionsrättigheten ingår. Förevarande uppsats är uppbyggd utifrån detta oskälighetsbegrepp och begreppet redogörs för ur ett historiskt perspektiv och problematiseras med hänsyn till anknytande frågors komplexitet, såsom den splittring som kan skönjas inom området för hur pensionsrättigheter generellt behandlas vid bodelning och motiven till att man särreglerar privat pensionssparande gentemot allmän ålderspension och tjänstepension, vilka som huvudregel inte ska ingå vid en bodelning mellan makar. Detta i motsats till det privata pensionssparandet vilket som ovan nämnts ska ingå.
En av slutsatserna som dras i uppsatsen är att den särreglering som gjorts av det privata pensionssparandet gentemot övriga pensionskategorier kan komma att skapa förvirring för de parter som berörs av regleringen, och den ansats som lagstiftaren ställt upp om äktenskapsrätten som ett för envar lättillgängligt och begripligt regelverk får anses vara problematisk med detta som utgångspunkt. Tillsammans med att regelverket ändrats vid ett flertal tillfällen under 1900-talet leder till att en osäkerhet råder om vad som faktiskt är gällande rätt på området. Någon slutgiltig lösning vad gäller privata pensionsrättigheters vara eller icke vara i bodelningssammanhang presenteras dock inte inom ramen för uppsatsen, det som frambringas är enbart vissa argument för att privata pensionsrättigheter ska ingå i bodelning mellan makar i anledning av äktenskapsskillnad, tillsammans med vissa argument emot en sådan reglering. Det är sedermera upp till varje läsare att bilda sig en egen uppfattning i frågan, förhoppningsvis med viss vägledning utifrån förevarande uppsats och dess innehåll. | sv |
