Skadeståndslagens forumregel. Om behöriga och obehöriga fora vid skadeståndstalan mot staten med anledning av normgivningsbeslut. En studie av förhållandet mellan forumregeln i 3 kap. 10 § skadeståndslagen, Frankovich-kriterierna och principen om res judicata

Abstract

Uppsatsen behandlar sådana frågor som kan uppstå på grund av att det i forumregeln i SkL 3:10 föreskrivs att en kärande som vill stämma staten på skadestånd enligt SkL 3:2 med anledning av ett normgivningsbeslut från regeringen eller riks¬dagen skall väcka sin talan direkt i HD. Uppsatsens övergripande syfte är att åskådliggöra hur forumregeln i SkL 3:10 för¬håller sig till dagens skadeståndsrättsliga och processrättsliga landskap såsom det ser ut efter det att EU-domstolen i fallet Francovich lanserade möjligheter för enskilda att kräva skadestånd av staten med anledning av överträdelser av EU-rätten. För att uppnå det övergripande syftet fokuserar jag på följande frågeställningar. För det första under¬söker jag forum¬regelns rättsliga bakgrund, vad den egentligen syftar till och hur den tillämpas i praktiken. För det andra utreder jag hur forumregeln förhåller sig till principen res judicata. För det tredje disku¬terar jag hur forumregeln, och dess konse¬kvenser, förhåller sig till de krav på effektivitet och likvärdighet som EU-rätten stäl¬ler på den svenska processrätten och hur de svenska domstolarna kan hantera de problem som uppkommer. Undersökningen av principen om res judicata visar att det är de faktiska omständig¬heterna i ett mål, också kallade konkreta rätts¬fakta, som används för att definiera sakens identitet. De rättsregler, också kallade ab¬strakta rättsfakta, som de faktiska omständigheterna sub¬sumeras under kan däremot inte användas för att av¬göra huruvida den andra talan rör samma sak eller inte. Utifrån den svenska rättskrafts¬läran är det därmed inte möj¬ligt för en kärande att få sin Francovich-talan prövad i tingsrätten efter det att HD ogillat den första talan enligt SkL 3:2. Den svenska rättskraftsläran får emellertid endast tillämpas om den uppfyller EU-rättens krav på effektivitet och likvärdighet. Eftersom överlappningen mellan Francovich-kriterierna och rekvisiten i SkL 3:2 förefaller vara relativt stor kan käran¬den sägas ha fått sin EU-rättsliga talan prövad indirekt i samband med prövningen av SkL 3:2. EU-domstolens krav på EU-rättens enhetliga tillämp¬ning talar emellertid emot att ett sådant resonemang skulle godkännas. Effektivitetsprincipen kan också utgöra ett hinder mot att ett avvisningsbeslut enligt SkL 3:7 tillerkänns rättskraft. Mot bakgrund av EU-rättens krav på effektivitet diskuteras huruvida HD, i samband med en prövning enligt SkL 3:2, har en skyldighet att ex officio pröva talan utifrån Francovich-kriterierna. Det diskuteras vidare hur HD bör agera när kärandens talan avvisas på grund av rättegångshindret i SkL 3:7 Utifrån denna diskussion under¬söks hur tingsrätten skall förhålla sig till principen om res judicata i samband med att käranden väcker en andra talan där han eller hon åberopar Francovich-kriterierna. Slutligen diskuteras de två möjligheter som står lagstiftaren till buds, att kom¬plettera forumregeln i SkL 3:10 så att den även omfattar en Francovich-talan eller att helt upphäva forumregeln och därmed tillåta att regeringen eller riksdagens fel eller försummelse prövas av en tingsrätt som första instans. Mot bakgrund av det in¬flytande som EU-rätten har haft på svensk rätt de senaste femton åren framstår de argument som låg bakom införandet av forumregeln i SkL 3:10 idag som föråldrade. Det andra alternativet, att avskaffa forumregeln i SkL 3:10 helt och hållet, förefaller därför vara den bästa lösningen. Det alternativet ligger dessutom i linje med senare års tendenser att betona under¬rätternas roll.