"han kunni æi þiuff sin fa. utæn han drapi han" – Förändringar i tredje personens personliga pronomen under fornsvensk tid

Abstract

Uppsatsen undersöker förändringar i svenska språket under den fornsvnska perioden (ca 1225-1526) . I substantivböjningen och i de tidigaste förändringarna av pronomensystemet ersatte nominativ- eller ackusativformen dativformerna, men för tredje personens personliga pronomen var det dativformerna som kom att generaliseras på bekostnad av ackusativ och genitiv. Uppsatsen söker orsaker till denna skillnad. Jag behandlar kort förändringarna i hela fyrakasussystemet men koncentrerar mig på personliga pronomen, särskilt på pronomen i tredje person ackusativ och dativ, eftersom det var just dessa som förändrades mest. Språkförändringen kan ha såväl inomspråkliga som utomspråkliga orsaker och därför redovisas faktorer ur båda grupperna med betoning på inomspråkliga faktorer. Materialet består av sex fornsvenska texter ur vilka 1376 pronomenformer har excerperats. Genomgången och analysen av dessa former och kontexter visar hur utvecklingen såg ut. Det plurala pronomenet i tredje person tappade sina särskilda dativ- och ackusativformer först, och i singularis föreföll det som om förändringen har börjat i maskulinum. Bruket som rektion började tydligen vackla tidigast. Jag hittade ingen enskild orsak till förändringen i tredje personens personliga pronomen, men den kan ha varit syntaktisk till natur, för användningen av prepositioner knyts ihop med utvecklingen i pronomen.