Speglingar av indiska åskådningar i Andrej Belyjs författarskap
Abstract
Andrej Belyj är ett pseudonym för Boris Bugaev (1880-1934) – en framträdande gestalt i den
ryska symbolismens andra generation5 – poet, romanförfattare och litteraturteoretiker som
skildrade spänningar mellan öst och väst i ryskt medvetande. Han betecknas ofta som mystiker, han var antroposof och innan dess en hängiven medlem i det teosofiska sällskapet.
Både teosofi och antroposofi sökte i sina sammanvävda läror inspiration i äldre och
österländska religiösa åskådningar, framförallt i indiska religioner. Det är dessa men också andra samverkande inflytanden i Belyjs författarskap som ligger i uppsatsens fokus.
Belyj använder indiska filosofiska och religiösa begrepp, idéer och föreställningar relativt sällan och i ganska skiftande omfattning och sammanhang. Men de kan, i en eller annan skepnad, hittas i nästan alla hans verk, både i hans skönlitterära texter och i hans teoretiska
essäer, från den tidiga 2:a symfonin till hans senare självbiografiska skrifter.
Alla de begrepp som han använder har redan i sin ursprungliga kontext – inom den mångfald som indiska åskådningar uppvisar – varierande innebörd och tillämpning. Innan de användes av Belyj hade de dessutom vandrat en lång väg, tolkats och misstolkats på skiftande sätt och använts i olikartade sammanhang. Min avsikt är inte att försöka förklara deras betydelse, varken i deras ursprungliga kontext eller i europeiska filosofers och skriftställares användning – det kommer jag att göra endast i enstaka fall. Jag tänker inte heller bekräfta eller motbevisa Anna Ponomarëvas påståenden om Belyjs kunskaper om och förståelse av den indiska filosofin.
Genom att granska förekomsten och den varierande användningen av indiska filosofiska
och religiösa begrepp och idéer i ett begränsat antal av Belyjs skrifter har jag för avsikt att
1. spåra deras väg in i Belyjs texter,
2. belysa den funktion de fyller och se om det finns en inre logik i deras användning,
3. försöka besvara frågan varför Belyj för in indiska begrepp och idéer i sina verk.
Jag anser dock att detta syfte inte kan uppnås om Belyjs författarskap inte betraktas i en
större historisk och geografisk kontext, mot bakgrund av de kulturella strömningar som under
1800-talet påverkade Europas filosofi, litteratur och hela dess idévärld och som växte fram i
efterdyningarna av den engelska koloniseringen av Indien. Deras egentliga källa var dock
upptäckten av sanskritlitteraturen. Jag tänker inte förirra mig i detta mångfasetterade skeendes
åtskilliga intressanta aspekter. I en kandidatuppsats finns det inte heller utrymme för att skildra denna historiska process på ett uttömmande sätt. Jag kommer att ge en mer skissartad bild av detta skeende, antyda dess komplexitet och framhäva de aspekter och gestalter som är särskilt relevanta för uppsatsens syfte.
Uppsatsen får därmed i sin inledande del karaktären av kulturhistorisk analys, men
framställningen gränsar också till idéhistoriens forskningsfält eftersom jag försöker identifiera
och följa ett antal indiska begrepp och idéer i Belyjs verk som under en viss tidsperiod var
mycket vanliga och allmänt förekommande i europeiskt kulturliv. Uppsatsens grundläggande
perspektiv är dock litteraturhistoriskt trots ett inslag av biografisk karaktär – jag kommer att
väva samman min analys av Belyjs texter med relevanta biografiska uppgifter.
Degree
Student essay
View/ Open
Date
2012-05-11Author
Slavik, Jan
Keywords
Andrej Belyjs
symbolspråk
sanskritbegrepp
indiska motiv
Series/Report no.
SPL kandidatuppsats i slaviska språk
SPL 2011-162
Language
swe