Intensivvårdssjuksköterskors uppfattningar av inre och yttre resurser i vården av våldsbrottsoffer

Abstract

SAMMANFATTNING: Bakgrund: Det ökade våldet i samhället leder till att en patientkategori blir allt vanligare på våra intensivvårdsavdelningar; våldsbrottsoffer. Det föreligger en brist på studier som beskriver hur intensivvårdssjuksköterskor hanterar dessa situationer för att ge sina patienter bästa möjliga vård. Syfte: Syftet med studien är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors uppfattningar av inre och yttre resurser i vården av våldsbrottsoffer. Metod: Studien designades som en kvalitativ studie med explorativ och induktiv ansats där semistrukturerade djupintervjuer genererar deskriptiv data som analyseras med kvalitativ innehållsanalys. Metoden testades i en pilotstudie med fyra informanter och resultatet presenteras i denna uppsats. Resultat: Analysen genererade fem kategorier som sorterades in i två på förhand valda domäner; Inre resurser och Yttre resurser. Kategorierna var Att vara förberedd, Att ha kompetens och Förhållningssätt i domänen Inre resurser, samt Patientstödjande yttre resurser och Personalstödjande yttre resurser i domänen Yttre resurser. Diskussion: Informanterna i studien upplevde, till skillnad från tidigare studier, att de hade tillräcklig kompetens för att kunna vårda patienter som utsatts för våld. De motiverade detta med att fokus på intensivvårdsavdelningar främst ligger på den medicinska vården, vilken enligt informanterna inte skiljde sig från den av andra patienter. När det kom till den psykiska omvårdnaden av patient och anhöriga så delegerade intensivvårdssjuksköterskorna gärna detta till avdelningens kurator, som både har mer kompetens kring terapeutiska samtal och mer tid att sitta ner och prata med patient och anhöriga. Konklusion Intensivvårdssjuksköterskor upplever sig väl rustade att vårda patienter som varit utsatta för våld och där deras kunskaper inte räcker till får de stöd av kuratorn.