Stråldos till barn vid röntgenundersökning. Hur kan den minskas?

Abstract

Bakgrund: Barn är mer strålkänsliga än vuxna och det är därför viktigt att minimera stråldosen så mycket som möjligt vid barnröntgenundersökningar då även låga stråldoser kan ge upphov till slumpmässiga effekter så som cancer. En av de vanligaste orsakerna till att barnröntgenundersökningar ger otillräcklig diagnostisk information och är av dålig kvalitet är felaktig positionering och att barnet inte varit stilla under exponeringen. Det krävs en annan metodik att undersöka barn jämfört med vuxna. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att beskriva hur röntgensjuksköterskor genom omvårdnadshandlingar och tekniska åtgärder kan minimera stråldosen till barn vid konventionella röntgenundersökningar. Metod: Metoden är en litteraturöversikt där resultatet är baserat på 14 vetenskapliga artiklar, både kvalitativa och kvantitativa. Resultat: Röntgenundersökningen ska utgå från ett helhetstänkande om barnets bästa. Genom att skapa en förtroendeingivande relation med barnet kan röntgensjuksköterskor genomföra undersökningen med god omvårdnad och med ett säkerhetsperspektiv. Olika avledningstekniker förflyttar barnets fokus från undersökningen och minskar smärta och ångest i samband med undersökningen. Resultatet belyser vikten av att de tekniska parametrarna optimeras och att undersökningarna utförs enligt gällande rekommendationer och riktlinjer för bildtagning. För att minska stråldoserna bör ALARA-konceptet alltid följas. Diskussion: Röntgensjuksköterskor behöver ha en väl sammanflätad kunskap om omvårdad och teknik. Så väl bemötande, undersökningsmetodik och tekniska åtgärder ska individanpassas. Att ha roligt hjälper barn att hantera sin situation och med hjälp av sin personlighet, kreativitet och fantasi kan röntgensjuksköterskor guida barnet genom undersökningen. Dock visar resultatet att brist på utbildning och erfarenhet i att undersöka barn ökar stråldoserna.