Upplevelser av socialt stöd hos unga kvinnor med självskadebeteende

Abstract

Syfte Syftet med studien är att beskriva och analysera hur unga kvinnor med ett självskadebeteende upplever och hanterar sin livssituation samt hur de upplever socialt stöd från informella och formella nätverk.

Metod För att undersöka kvinnornas upplevelser har jag använt mig av kvalitativa djupintervjuer. Intervjuerna var semistrukturerade och sammanlagt intervjuades fyra kvinnor, alla med erfarenhet av självskadebeteenden.

Resultat Kvinnorna beskriver sitt självskadebeteende som ett sätt att hantera en krävande livssituation och släppa ut ångest från tidigare trauman eller stressade situationer. Resultaten visar även på att kvinnorna ser ångesten och självskadorna som en del av dem själva och något som hindrar dem från att passa in i samhällets normalitetsförväntningar. Självskadebeteendet är en strategi för dem att hantera sin livssituation, men självskadeimpulserna är stundvis möjliga att hantera genom distraherande aktiviteter eller stöd. Stödjande sociala nätverk har stor betydelse för kvinnorna och hjälper dem att hålla kvar en känsla av gemenskap. Känslan av samhörighet är av stor vikt för kvinnornas stödprocess. Det viktigaste i stödprocessen är att de blir förstådda och accepterade i sin livssituation, att de får vara individer. Kvinnorna uppskattar stödaktörer som är stabila och trygga. Det emotionella stödet är av stor vikt för kvinnorna. Kvinnorna är idag nöjda med sitt stöd men är medvetna om att de egentligen skulle behöva ha mer. Resultatet visar att det i stödprocessen är viktigt att få tid och rätt verktyg till förändring. Något som kvinnorna idag upplever att de inte alltid får. Kvinnorna bär med sig negativa upplevelser av stödförsök, ofta känner de sig stigmatiserande och påstår att det finns mycket att förbättra inom vård- och stödinsatser.