”Jag tror att vi blir bättre på skrivning.” Genrepedagogik och Utbildning i svenska för invandrare

Abstract

Den här uppsatsen behandlar genrepedagogik och Utbildning i svenska för invandrare. Bakgrunden är att det inom många skolformer behövs en mer utvecklad skrivpedagogik, eftersom många elever, oftast de som inte har svenska som modersmål, inte når de skriftliga målen i skolan. Genrepedagogik har med framgång prövats inom grundskola och gymnasium, men inte så mycket inom Utbildning i svenska för invandrare. Därför är uppsatsens syfte att undersöka genrepedagogikens användbarhet i en sfi-kontext. Mer specifikt undersöks hur det är att arbeta genrepedagogiskt i den så kallade Cykeln för undervisning och lärande, med den funktionella grammatiken och med textsamtal, samt vilka spår detta sätter i elevernas texter och hur de själva upplever arbetssättet. De områden som utifrån kursplanen har valts för arbetet är återberättande och argumenterande texter, så kallade basgenrer. Metoden för arbetet är inspirerat av aktionslärande och en aktion är en serie lektioner med den återberättande basgenren respektive den argumenterande basgenren. Resultaten från aktionen med den återberättande basgenren visar att de genrepedagogiska lektionerna satt spår i elevernas texter när det gäller de flesta drag som är utmärkande för den basgenren. Vid en jämförelse med kontrolltexter innehåller dessa färre drag från den aktuella basgenren. Analysen av texterna från den argumenterande basgenren visar att det inte finns så mycket spår i elevtexterna från den basgenren, och nästan inga i kontrolltexterna. Elevsamtalen visar att eleverna har upplevt att arbetessättet har stöttat dem i deras skrivutveckling och de kan nämna olika saker i arbetssättet som de tycker har hjälpt dem att utveckla sitt skrivande. Min slutsats är att genrepedagogik är användbar inom sfi och på ett ganska enkelt sätt skulle kunna stötta sfi-elever med kortare utbildningsbakgrund att få en större möjlighet att klara de skriftliga kunskapskraven på kursen.