En modern kanons laddning och riktning

Abstract

Sammanfattning

Uppsatsen undersöker den litterära kanon i gymnasiets läroböcker från 1970. Metoden är kvantitativ och utgår från sju läroböcker som tillsammans utgör ett representativt urval då böckerna har haft en stor spridning och många av deras författare under en längre tid har kunnat ge uttryck för sin syn på vilken litteratur som bör ingå i gymnasiets litteraturundervisning. De kvantitativa undersökningarna kompletteras dels av jämförelser med det urval som tidsperiodens styrdokument föreskriver och dels med historiska jämförelser av hur gymnasieskolans urval och kanon har sett ut före 1970. Uppsatsen utgår från ett performativt kanon- och historiebegrepp. Litteraturhistorien blir ofta en representant för samhällets förhärskande ideologi och värdeomdömen. Uppsatsen betonar att även om litteraturen och samhället påverkar varandra, står de inte i ett symbiotiskt förhållande till varandra. De undersökta läroböckernas kanon består av mellan 30 och 40 procent svenska författarskap, till omkring hälften av europeiska icke-svenska och till omkring 95 procent av västerländska författarskap. Tonvikten ligger på perioden 1880 till 1950 och hälften av läroböckernas sidor behandlar tiden före 1880 och hälften tiden efter. Kanons centrala namn är Strindberg, Almquist, Bellman, Fröding, Shakespeare, Bibeln och Homeros, vilkas historiska roll i kanon uppsatsen går igenom. Fram träder bilden av en stabil kanon som inte låter sig påverkas nämnvärt av förändringar av