| art.description.project | Projektet byggde på en idé att ett konstnärligt seminarium kan vara så mycket mer än en seminarium i ett konventionellt seminarium, det kan vara en föreställning, ett framträdande, en utställning, ett samt, en iscensättning osv, men att när seminarier genomförs i seminarierum, och då konstnärliga seminarier i synnerhet, tenderar de att bli, trots alla goda föresatser, just konventionella seminarier. Genom att använda scenrummet för seminariet som helhet, både för dess aktörer och publik ville vi har lyfta fram (det konstnärliga) seminariets performativa karaktär, att det är vad vi gör det till och att det är upp till oss (konstnärliga forskare) att ändra och förändra där vi finner det lämpligt, meningsfullt och intressant. Scenrummet, som en black-box erbjöds således som en möjlighet till aktörer att själva utforma rummet ifråga om arrangemang och rekvisita, ifråga om publikens placering och delaktighet, ifråga om teknik, ljus, ljud osv. Aktörerna bjöds in och gick i förväg genom hur de tänkt sig upplägget ifråga om ljud, ljus, teknik, placeringar osv och mellan varje session lämnades ett utrymme i tid för om-arrangemang.
Foajén fungerade som en visuell plattform för konstnärlig forskning i allmänhet och Art Monitor, Konstnärliga fakultetens skriftserie i synnerhet. Inredning bestod av äldre nummer av Art Monitor, en tidskrift, vars utskurna sidor, sida vid sida med nya diskursiva och icke-diskursiva kopplingar, monterade på väggar och på bord (under glasskivor) utgjorde ett slag arkiv/utställning i sig själv. | sv |
| art.description.summary | I samband med Konstnärliga fakultetens 10års-jubileum och GAS-Festivalen genomfördes en rad performativa seminarier kring Konstnärlig forskning på Atalante. Dessutom var det releasefest för ett nytt nummer av Konstnärliga Fakultetens skriftserie Art Monitor. Syftet var att under performativa och fria omständigheter låter den konstnärliga forskningen möta kollegorna samt allmänheten utanför akademin. Atalante är vanligtvis en dansscen, med en foajé med en liten bar, en scen och en gradäng där emellan för publiken.
Istället för att som vanligtvis använda gradängen för publik och scen för framträdanden valde vi att dra för ridån med undantag för en springa i mitten och använda scenen som black-box. Black-boxen gavs som en utmaning till de som skulle hålla i programpunkterna/seminarierna/framträdandena, att arrangera rekvisita och möblering utifrån deras förutsättningar och deras avsikt med tillfället, där även publiken på ett direkt sätt ingick i iscensättningen.
För att lyfta fram Art Monitor byggdes foajén om med äldre nummer av Art Monitor, som väggar och bord, vilka tillsammans bildade ett rumsligt collage av Art Monitors samlade produktion, där materialet hamnade i ny sammanhang vilket gav upphov till nya läsningar, kopplingar och möjligheter. | sv |
