"Jag hatar min chef". Lojalitetsplikt och kritikrätt i förhållande till sociala medier ur ett teoretiskt och empiriskt perspektiv

Abstract

Lojalitetsplikten är en allmän rättsprincip som följer av anställningsförhållandet och innebär i korthet att arbetstagaren skall sätta arbetsgivarens intresse före sitt eget samt att inte orsaka arbetsgivaren någon skada. Lojalitetsplikt har under senare tid kommit att växa sig allt starkare även inom andra avtalsområden, särskilt när det är fråga om långvariga avtal där avtalet snarast är att betrakta som en samarbetsform där de ömsesidiga intressena betonas. Den arbetsrättsliga lojalitetsplikten består av olika företeelser, däribland att arbetstagare skall avhålla sig ifrån att konkurrera med sin arbetsgivare och att inte röja företagshemlig information. Lojalitetsplikten för även med sig inskränkningar i kritikrätten, det vill säga den rätt arbetstagare har att offentligt kritisera sin arbetsgivare eller företrädare för arbetsgivaren. Till spänningsfältet mellan lojalitetsplikt och kritikrätt kommer sociala medier, som är ett samlingsnamn på en enorm massa av kommunikationskanaler som dagligen används av en stor del av den svenska befolkningen. I den här uppsatsen har jag tittat närmare på hur lojalitetsplikten, särskilt vad gäller inskränkningar i kritikrätten, förhåller sig till användningen av sociala medier. Uppsatsen kommer att belysa ämnesområdet utifrån, främst, ett teoretiskt perspektiv. Även ett empiriskt perspektiv har begagnats för att åstadkomma en breddning och fördjupning av ämnet. Den empiriska delen av uppsatsen består av två undersökningar, en kvalitativ och en kvantitativ, där jag har tittat närmare på hur arbetsgivare, organisationer och arbetstagare ser på lojalitetsplikt och kritikrätt i förhållande till sociala medier.

När det gäller de bedömningspunkter som har växt fram genom praxis, för att avgöra om en arbetstagare har gjort sig skyldig till ett lojalitetspliktsbrott, är de delvis likartade för olika lojalitetsbrott även om vissa unika drag kan urskiljas vid bedömningen av om kritikrätten har överskridits. Det handlar framför allt om graden av publicitet, bakgrunden till agerandet och samspelet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Arbetsdomstolens praxis pekar på att arbetstagare har en relativt vidsträckt rätt att uttrycka kritik gentemot sin arbetsgivare och det är endast i undantagsfall sådan grad av illojalitet föreligger att arbetstagaren kan skiljas från sin tjänst. Yttrandefrihetsaspekter har vidare fått en ganska stor roll i domstolens praxis och vittomfattande krav ställs för att yttrandefriheten skall kunna begränsas. De nya utmaningar som sociala medier för med sig har framför allt att göra med spridningsrisken och tillgänglighetsaspekten. De flesta situationer som uppkommer idag löses troligtvis på ett tidigt stadium och verkar sällan bli en tvist som fackföreningar och än mindre domstolar behöver ta upp, något som kan få konsekvenser särskilt när vi befinner oss i en situation där rättsläget får betraktas som osäkert.