| dc.description.abstract | I mars 1999 lämnade Lear Corporation i Bengtsfors beskedet att verksamheten tillverkning av säten till Volvo skulle läggas ner. Lear var kommunens i särklass största privata arbetsgivare med drygt 860 anställda och samtliga blev friställda. Rapporten är den tredje i en fristående serie rapporer och här diskuterar frågan om de friställda blev fria eller ställda utifrån en analys som utgår från begrepp som livsstil och socialkaraktär. Av de friställda valdes 80 ut för att intervjuas utifrån en slumptalstabell. Av dessa kom 33 att intervjuas och indirekt ytterligare fem av de friställda.
Analys visade att de intervjuade kunde delas upp i tre kategorier utifrån hur de reagerat på uppsägningen och hur de sedan förhållit sig till sitt fortsatta arbetsliv. Två av dessa grupper karakteriseras som ställda av nedläggningen. Den största gruppen benämns 'Fabriksfolket', individer som ville fortsätta som industriarbetare, men som fick svårigheter att finna nytt arbete i en stagnerande bransch. Också den minsta gruppen, 'Skogsfolket', blev ställda av nedläggningen, men bara därför att den medförde otrygg inkomst helst ville dessa individer ha ett friare och naturnära arbete, gärna i skogen. Den tredje gruppen benämns 'Sökarna', bestod främst av lite yngre individer upplevde sig mer fria än ställda av nedläggningen, då de nu kunde pröva mer utmanande och utvecklande arbetslivsbanor. Rapporten avslutas med en diskussion om den roll som offentliga organisationer spelade för de friställda EU, staten, regionen, kommunalförbundet och kommunen. | swe |
