"Han vill egentligen vara med". Pedagogers relation till elever i behov av särskilt stöd

Abstract

Syfte: Syftet med studien är att ta reda på pedagogers uppfattning och tal om elever i behov av särskilt stöd och vilket specialpedagogiskt perspektiv som synliggörs i klassrummet.

Hur talar pedagoger om elever i behov av särskilt stöd? Hur gestaltas relationen mellan pedagoger och elever i behov av särskilt stöd? Vilket specialpedagogiskt perspektiv går att urskilja i klassrummet? Hur gestaltas undervisningen i klassrummet för elever i behov av särskilt stöd?

Teori: Studien utgår från två olika teorier. Symbolisk interaktionism är en teori som användas för att se hur en människa formas i samspel med andra och hur människans identitet påverkas av hur andra bemöter och uppfattar den. Den hjälper till att förstå hur elever i behov av särskilt stöd påverkas av bemötande av pedagoger och andra elever i klassrummet. Den andra teori som används är det relationella perspektivet. Genom att uppmärksamma vilket specialpedagogiskt perspektiv som finns att se i klassrummet och hos pedagoger går det att urskilja hur specialpedagogiken interagerar med den vanliga pedagogiken

Metod: Studien är en kvalitativ studie som genomfördes med etnografiska metoder. Avsikten är att förstå en värld, dess aktörer och handlingarna i den. För att få svar på studiens syfte användes observationer, tematiskt öppna intervjuer samt kartläggning över grupperna som observerats.

Resultat: Det har i studien framkommit att pedagogerna visar att de är medvetna om sitt språk och val av ord när de talar om elever i behov av särskilt stöd samtidigt som de inte känner sig bekväma i situationer som uppstår. De har en önskan om att kunna prata mer öppet om elevers svårigheter och kunna prata mer om olikheter så att det blir en naturlig del av arbetet i skolan. Det visar sig att pedagogerna tycker det är viktigt med frågor kring bemötande och de är medvetna om hur bemötande kan påverkar individen. Vissa tycker det är svårt att veta hur de ska bemöta eleverna, både de som är i behov av särskilt stöd och de som inte är det. Pedagogerna hävdar att de saknar metoder för hur de ska bemöta eleverna korrekt. Graden av delaktighet i den mening att eleverna befinner sig i klassrummet varierar från de olika grupperna som observerats. Några elever spenderar ganska mycket tid utanför klassrummet, i till exempel grupprum tillsammans med assistens eller annan vuxen. Andra elever i behov av särskilt stöd spenderar i princip alla tid i klassrummet under skoldagen. Det visar sig även att det kan uppstå situationer där eleverna kan tvingas till diverse olika val.