Former för avtalsslutande i svensk rätt - med inriktning på avtal under förhandlingar

Abstract

Detta arbete behandlar avtalsbundenhet, med särskild inriktning på huruvida det är möjligt att avtalsbundenhet inträffar mellan förhandlingsparter under förhandlingar inom svensk avtalsrätt. Avtalslagens regler ger inte några klara regler på området och det går inte heller att skönja någon tydlig linje i varken doktrin eller praxis. Dagens kommersiella avtal föregås ofta av långa, komplexa och resurskrävande förhandlingar och står i kontrast till avtalslagens enkelt utformade anbud-accept modell som tillkom för snart ett sekel sedan. Den nordiska avtalsrätten vilar på att en part skall kunna förlita sig på motpartens agerande vilket i slutändan skall leda till att ett bindande avtal kommer till stånd. I praktiken är dock lojalitetspliktens legitimitet ifrågasatt och det råder oklarhet i huruvida det går att successivt bli bunden till ett avtal. Det prekontraktuella stadiet, som många gånger är såväl långdraget som kostsamt för de ingående parterna, har därmed fått en större betydelse i avtalsprocessen. Ett uppmärksammande behöver således ske kring de nya frågor som dagens kommersiella avtal medför, särskilt på det prekontraktuella stadiet. Förhoppningen är att arbetet skall bidra till att belysa det prekontraktuella stadiets betydelse i avtalsprocessen. Syftet behandlas i tre delar i arbetet. Den första delen ger en grundlig introduktion till avtalsrättens regler. I den andra delen diskuteras det prekontraktuella handlandet och avtalsformer under förhandlingar samt påföljden culpa in contrahendo. I den tredje och avslutande delen ges en kort diskussion kring om det finns behov av en ny avtalslag, och särskilt en reglering kring successiv avtalsbundenhet, mot bakgrund av de problem som redovisats i uppsatsen.