Gymmet som arena för nya möjligheter

Abstract

Vad som utgör en begränsning för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar skiljer sig brett åt beroende på individ och situation, men ett gemensamt drag är deras osynliga karaktär. Att funktionsnedsättningen inte syns på utsidan behöver inte i rätt miljö utgöra ett hinder, men det ställer då också krav på omgivningens grad av tillgänglighet och bemötande. Ohälsan bland personer med funktionsnedsättning rapporteras som tio gånger vanligare jämfört med befolkningen i övrigt vilket också bidrar till att åtgärder bör genomföras. Att öka möjligheterna för den aktuella målgruppen till att bli mer fysiskt aktiva är en väg att gå. Syftet med uppsatsen var att undersöka gymmens tillgänglighet för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Genom en kvalitativ ansats i form av semistrukturerade intervjuer har ett antal teman belysts. Undersökningen förlades till en mellanstor svensk stad och urvalet bestod av de största gymmen som fanns att tillgå. Fyra informanter kom att delta i undersökningen och alla hade en liknande roll inom respektive verksamhet. Resultatet visade att samtliga gym vill rikta sig till en bred målgrupp. Genom att göra det anser de sig också inkludera den aktuella målgruppen vilket innebär att inga speciella anpassningar behöver göras. En viktig aspekt som lyfts fram av samtliga informanter är att de inte vill särskilja någon grupp av individer åt. En utvecklingsmöjlighet som nämns är att stärka kompetensen bland personalen samt att utveckla olika samarbetsmöjligheter gentemot kommun och andra verksamheter som är i kontakt med den här målgruppen. Möjligen har personer inom hälsopromotionsrollen här en viktig uppgift i framtiden.