Show simple item record

dc.contributor.authorJohansson, Cecilia
dc.date.accessioned2012-10-25T11:26:48Z
dc.date.available2012-10-25T11:26:48Z
dc.date.issued2012-10-25
dc.identifier.urihttp://hdl.handle.net/2077/30770
dc.description.abstractSyfte: Studiens syfte var att studera hur förskollärare talar om den neuropsykiatriska diagnosens betydelse för förskolans pedagogiska praktik. Teori: Studien är kvalitativ och har en sociokulturell och diskursiv ansats med postmoderna utgångspunkter. Att veta något är med detta sätt att se inte att kunna beskriva hur något faktiskt är, utan snarare att ge och skapa betydelser. En utgångspunkt i studien är att samspelet mellan individer och kontext skapar förutsättningar för vad som är möjligt. I studien används begreppet diskurs som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen, eller ett utsnitt av den. Enligt Winther-Jørgensen och Phillips (2000) leder olika sociala världsbilder till olika sociala handlingar. Metod: Metoden som användes var kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare verksamma i förskolor i två kommuner. I analysen undersöktes hur förskollärarna talar om diagnosen, hur den påverkar föreställningarna kring barnet och vad det betyder för förskolans praktik. Att försöka förstå hur lärare talar om och konstruerar förskolans kontext utifrån diagnosen var det centrala i analysen. Analysen bygger på det som framkom i intervjuerna, både hur termer användes och vad som sades och på det sättet undersöktes hur språket skapar den verklighet det beskriver. Resultat: Förskollärarna talar om den neuropsykiatriska diagnosens betydelse på flera olika sätt. Den beskrivs som resursskapande, som bekräftelse eller som utan pedagogisk betydelse. Olika sätt att tala leder till olika pedagogiska val och ställningstaganden. Diagnosen bidrar till en individualiserad syn där barnet ses som bärare av problemet. Resultatet visar att diagnosen leder till att särskilda lösningar skapas kring barnet. Parallellt med detta finns försök att anpassa arbetet i gruppen så att alla kan ingå. Resultatet visar på vikten av att förskollärare reflekterar kring om arbetssätt grundade på diagnosen leder till ett arbete i riktning mot förskolans mål. Att relatera arbetssätten till uppdraget förskolan har enligt läroplanen är ett pedagogiskt ställningstagande på grupp- och individnivå förskollärare har ansvar för.sv
dc.language.isoswesv
dc.relation.ispartofseriesMagisteruppsatssv
dc.relation.ispartofseriesVT12-IPS-20 SPP600sv
dc.subjectspecialpedagogiksv
dc.subjectneuropsykiatrisk diagnossv
dc.subjectförskolasv
dc.titleDen meningsbärande diagnosen. En intervju om den neuropsykiatriska diagnosens betydelse för förskolans praktiksv
dc.typeTexteng
dc.setspec.uppsokSocialBehaviourLaw
dc.type.uppsokH1
dc.contributor.departmentUniversity of Gothenburg/Department of education and special educationeng
dc.contributor.departmentGöteborgs universitet/Institutionen för pedagogik och specialpedagogikswe
dc.type.degreeStudent Essayeng


Files in this item

Thumbnail

This item appears in the following Collection(s)

Show simple item record