Bolags etableringsfrihet inom EU

Abstract

Många medlemsstater inom EU tillämpar idag sätesprincipen. Denna princip innebär att bolag lyder under den bolagsrättsliga lagstiftning som gäller där bolaget har sitt säte (styrelse, huvudkontor, huvudsaklig verksamhet etc.) Vissa medlemsstater tillämpar dock registreringsprincipen vilken innebär att ett bolag lyder under den bolagsrättsliga lagstiftning som gäller i den medlemsstat där det är registrerat oavsett var bolaget bedriver sin verksamhet. Motsättningarna mellan dessa principer har tidigare inneburit att bolags etableringsfrihet varit begränsad. Denna fråga har de senaste åren aktualiserats i ett antal förhandsavgöranden från EG-domstolen bl a Segers, Daily Mail, Centros, Überseering och Inspire Art. Syftet med denna uppsats är att analysera vad EG-domstolens rättspraxis har för konsekvenser för bolags etableringsfrihet inom EU. Frågan är bl a om bolags etableringsfrihet i och med ovanstående förhandsavgöranden i princip är obegränsad som det påstås på vissa håll eller om den fortfarande är begränsad. Vidare behandlas frågan om restriktioner av etableringsfriheten. Syftet är också att analysera vilka konsekvenserna kan bli för bolagsrätten inom EU. Redan efter Centros-avgörandet började en livlig debatt inom EU där paralleller har gjorts till situationen i USA. En rädsla har ofta uttryckts för att EG-domstolens rättspraxis har öppnat för bolags ”forum-shopping” och regelkonkurrens mellan medlemsstaterna inom EU och att det alltså ska uppstå en så kallad ”Delaware-effekt” inom EU. Det man oroar sig för är att detta ska leda till ett så kallat ”race to the bottom” där medlemsstaterna sänker kraven i bolagsrätten vad gäller skyddet för aktieägare, borgenärer och anställda och att det således ska ske en urvattning av bolagsrätten. Det är bl a detta som denna uppsats behandlar. Vidare undersöks vilket arbete som pågår inom EU på området för bolags etableringsfrihet.