Kapitalförstärkning/kapitalpensionsförsäkring - behövs en starkare reglering?

Abstract

Jag har i min uppsats kunnat konstatera att kapitalförsäkringar och kapitalpensionsförsäkringar är två mycket användbara konstruktioner om man vill komma förbi vissa lagar eller utnyttja vissa luckor i systemet. Inledningsvis har jag granskat försäkringarna som sådana, vad det innebär att inneha en försäkring skattemässigt och jämfört dom med varandra och jag jämför även kort med IPS. Jag har likaså tittat på hur de uppkommit och vilka nya konstruktioner som håller på att skapas.

Den stora frågan i analysdelen av uppsatsen kretsar kring är varför lagstiftaren inte gör något åt de konstruktioner som skapas av bolag som säljer försäkringslösningar med syfte för att komma förbi lagar och regler eller fylla ut de luckor som finns. Olika försäkringslösningar skräddarsys för kunden och för de behov man tycks kunna se marknaden behöva för att t.ex. slippa betala förmögenhetsskatt eller slippa anmäla insiderinnehav av aktier. Huvuddelen av uppsatsen är en redogörelse av några de otaliga användningsområden som finns för dessa försäkringslösningar och frågeställningar hur lagligheten står sig mot vissa rättsregler. Är en kapitalförsäkring och kapitalpensionsförsäkring verkligen en försäkring i lagens mening? Vari ligger försäkringsmomentet? Ser man konstruktionerna i ljuset av förmögenhetsskatten kan man konstatera att genom att inneha en kapitalpensionsförsäkring slipper man betala förmögenhetsskatt och man kan även uppbära olika bidrag trots att man innehar en sådan försäkring. Även lex Uggla gås förbi med mycket enkla medel genom att en ägare till ett fåmansbolag låter bolagen investera i en kapitalförsäkring eller en kapitalpensionsförsäkring och pantsätter den till sig själv för en framtida pension. Är det ett misstag från lagstiftarens sida att man mer eller mindre kan bestämma sin förmögenhetsskatt själv och att man även kan erhålla bidrag fast men egentligen inte behöver? Jag har också tittat på lagen om anmälningskrav för innehav av vissa finansiella instrument, vilket jag även gjorde kort tidigare i min uppsats från börsrättskursen, Luckor i lagen om marknadsmissbruk, men jag tyckte att det var värt att analyser problemet lite djupare då inget gjorts åt saken och att nya förslag om uppskjuten reavinstskatt vid fondbyte tillkommit. Problemet med kapitalförsäkringar och kapitalpensionsförsäkringar i förhållande till denna lag är att man varken kan eller får anmäla innehav i försäkringarna. Man kan alltså som insider handla aktier i det bolag man är insiderregistrerad i när man egentligen inte får det, men man kan inte upptäckas. Varför ska man då direktäga aktier i ett bolag när man kan handla när som helst, på vilken information som helst och eventuellt kan komma att få uppskjuten reavinstskatt vid fondförsäljning? Jag vet, och många andra med mig, att personer i insiderställning handlar i kapitalförsäkringar och kapitalpensionsförsäkringar när det inte är tillåtet och att det ofta handlar om stora pengar, ändå sker ingen lagändring.

De frågor jag ställt mig i uppsatsen förblir obesvarade. Det ska bli mycket intressant att se vad som händer nu när vi fått en ny borgerlig reglering. Att något kommer att hända med förmögenhetsskatten står ganska klart. Om den lagen tas bort faller även problemen med lex Uggla. Övriga problem jag redogjort för vet jag däremot inte vad som kommer att hända med.