Omprövning av skadedstånd för personskada och Trafikskadenämndens ställning i det ersättningsrättsliga systemet

Abstract

Rättsläget beträffande omprövning av skadestånd för personskada är osäkert. För att rätt till omprövning skall föreligga krävs att något förhållande som låg till grund för den ursprungliga bedömningen av skadeståndet ändras väsentligt. På senare år har HD prövat frågan ett flertal gånger utan att några tydliga riktlinjer för tillämpningen av väsentlighetsrekvisitet kunnat utläsas. Detta har öppnat för olika tolkningar av rekvisitet. Trafikskadenämnden, som prövar och lämnar ersättningsförslag i ett stort antal skadeärenden, har tillsammans med bolagen gjort en tolkning som man från skadelidande- och ombudshåll menar är skild från den som HD förespråkar. De olika åsikterna ger upphov till ett antal frågeställningar som behandlas i uppsatsen, bland annat när det gäller rättsbildningen och tillkomsten av prejudikat på skadeområdet. Det svenska systemet med skadeprövningsnämnder, som är en tämligen unik företeelse inom EU, har en stark position inom ersättningsrätten och nämnderna står för en stor del av praxisbildningen inom personskaderätten. Är det ett lyckat system, eller bör man lämna prejudikatsbildningen åt HD? I uppsatsen återges debatten kring detta, tillsammans med kommentarer från representanter från såväl Trafikskadenämnden som försäkringsbolagen.