| dc.description.abstract | I uppsatsen undersöks hur ett fenomenologiskt perspektiv på lärande och kunskap kan användas för att
låta undervisningen i nutida dans ta utgångspunkt i elevernas egna erfarenheter och unika perspektiv på
världen, eller med andra ord att den bör ta utgångspunkt i elevens livsvärld. Studien avgränsas genom att
fokusera på undervisning i nutida dans för elever i gymnasieåldern, på kulturskola och estetiskt
gymnasium. Med hjälp av en litteraturstudie av fenomenologiska texter undersöks olika fenomenologiska
begrepps relevans för dansundervisningen, till exempel livsvärlden, förförståelse, kroppslig varsblivning
och intersubjektivitet. Detta har inte gjorts tidigare i någon undersökning i Sverige med avseende på
dansundervisning för elever i dessa åldrar. Studien visar att det är tack vare våra förförståelser som vi
kan fungera i världen och att lärandet sker när vi utvidgar kunskapen med utgångspunkt i dem.
Förförståelser både möjliggör och begränsar ny förståelse och därför är det viktigt att problematisera och
uppmärksamma den. I studien beskrivs hur detta kan göras med hjälp av ett utforskande och öppet
förhållningssätt. Enligt kursplaner i dans på estetiska gymnasiet ska dansundervisningen innehålla
reflekterande och utforskande arbetssätt, och den här studien kan bidra med värdefull kunskap om hur
detta skulle kunna genomföras. I uppsatsen argumenterar jag för att eleverna ska få lära sig metoder för
att uppmärksamma sina livsvärldar och förförståelser och på så sätt mer aktivt kunna söka kunskap som
är meningsfull för dem. Eftersom eleven är den som känner sin livsvärld allra bäst, är det viktigt att
eleverna görs mer delaktiga i lärandeprocessen. Enligt läroplanen GY11, är det varje lärares ansvar att
undervisningen utgår från elevernas förutsättningar, behov, erfarenheter och tänkande. I uppsatsen
argumenterar jag för att en undervisning som tar sin utgångspunkt i elevernas livsvärldar, i större
utsträckning kan möta varje elev där han eller hon är. | sv |
